Jag är en sån här person som har ganska svårt för att inte tänka på/fantisera om/oroa mig över hur det kommer bli "sen". Sen kan vara om 10 år, sen kan vara imorgon, sen kan vara om 6 månader. För det mesta så oroar jag mig inte speciellt mycket utan är nog mest nyfiken på hur livet ser ut just då. För man vet ju aldrig aldrig vad som kommer hända. Det går bara inte. Så jag skyller nog dessa tankar på min otroliga nyfikenhet och vilja att utforska och veta. Men ibland är det bara så jävla jobbigt. Att behöva undra, att alltid fundera. Man får liksom ingen ro..

Och nu är det mycket tankar som vandrar fram och tillbaka, som jag vrider på tio olika sätt från olika vinklar för att komma fram till ifall något är bra eller dåligt. I de flesta fallen så kommer jag inte fram till någonting, eftersom jag ändå aldrig kan veta hur det blir i slutändan....

Just nu tänker jag ganska mycket på hur livet kommer se ut efter skolan. På att det är himlans kul att bo i Västerås, men att lönen som sjuksköterska på sjukhuset är där är fruktansvärt dålig vad jag hört, om man jämför med andra ställen. Och en bra ingångslön måste man ju ha, eftersom det sätter ribban för löneutvecklingen för resten av karriären. Men det var ändå väldigt trivsamt och intressant att vara på avdelning 8. Och de tyckte om mig. Så jag skulle säkert kunna få anställning där om jag sökte. Men å andra sidan så kommer med största sannolikhet ingen av mina närmsta vänner att stanna i Västerås efter att skolan är slut. Och jag har lägenheten här i Enköping. Och pendla och ha en sämre lön än vad jag kan få här är ju bara att utesluta.

Sen har vi eventuellt jobb och framtid här i hålan Enköping. Här spenderade jag hela min sommar i stort sett och det var roligt. Jag trivs fantastiskt bra på mitt jobb här. Och jag tycker jättemycket om alla arbetskamrater. Och det är en ganska så bred avdelning med många olika slags diagnoser. Och sen så ger det meriter inom akutsjukvård. En bra plats att börja sin karriär på alltså. Och ganska mycket bättre ingångslön än både Västerås och Uppsala, om man jämför just nu. Men sen är det ju just det. Vad har den här staden att erbjuda mig? Hur många av mina kompisar kommer vara kvar här när jag kommer hem? För mig är Enköping en håla som jag vill komma ifrån, jag vill verkligen inte bli fast här. Men ändå... Billigt boende i en fin lägenhet som är min alldeles egna. Och vännerna kommer ju finnas i närheten. Och inte så långt till Mathias heller.

Och så finns Uppsala. Fantastiska Uppsala där jag nog helst av allt vill bo. Men där det är en chans på miljonen att man får ett boende. Men ändå. Uppsala kommer alltid vara Uppsala med sitt fantastiska uteliv och där Mathias också bor. Jobba på ett stort universitetssjukhus. Pendla då? Nej aldrig. Jag tycker att det är fasansfullt att gå upp och börja kvart i sju när jag har nära till jobbet. Hur skulle det gå om man var tvungen att pendla en timme? Nej usch.

Vilken jävla i-landsdilemma det råder i mitt huvud. Massor med möjligheter och här sitter jag och gnäller. Men så får det nog vara. Den ständiga oordningen i mitt huvud stör mig. Men visst kommer även det här som alla små petitesser lösa sig på det ena eller andra sättet. Tills dess får jag väl helt enkelt lägga funderingarna på hyllan eftersom jag ändå inte kommer veta än på ett tag. Nu ska jag göra en äppelpaj som My och jag ska sätta i oss ikväll.
Hejdå/S.