Igår fick jag en välbehövlig tillsägelse av min mor. Hon menade att jag på senaste tiden tagit åt mig alldeles för mycket av att folk i min närhet inte mår bra, att jag allt som oftast finns till mer för andra än för mig själv och att jag bryr mig alldeles för mycket om vad folk som försöker trycka ner mig utan anledning tycker.

Åh vad trött jag är på kappsäckslivet. Ett ständigt pendlande mellan Uppsala, Enköping och Västerås. Jag packar inte ens upp väskan mellan turerna. Varför? Jag ska ju ändå snart åka igen. När man dessutom möts av folk som inte förstår så blir jag ännu mer trött. Trött på att vara otillräcklig.

Åh vad bra jag mår nu. Jag känner mig utvilad och inte ett dugg stressad alls. Dessutom är jag i Uppsala hos Mathias och det har jag längtat efter hur mycket som helst. Ute är det vitt på marken och solen skiner. Det finns sämre måndagar vill jag påstå.

Det går utmärkt att baka i en enrummare utan arbetsbänk. Skrubba diskbänken och torka noga så blir det ett perfekt bakbord. Har bakat det godaste brödet någonsin idag. Kommer aldrig vilja äta något annat!

Alltså jag försöker verkligen vara glad och hålla modet uppe. Snart är hösten slut och skolstressen lika så. Men när folk inte ens vill förstå så skiter jag ens i att försöka.

Jag vet inte.. Senaste tiden har jag känt mig så förbannad. Tror att det är allt jävla mörker som gör det. Jag är arg för att många i samhället enbart tänker på sig själva. Att folk ska behöva dö i ensamhet eller plågas av smärtor för att sjukvårdsystemet är så jävla bristfälligt. Jag är asförbannad på kvinnosynen folk verkar ha inom sportvärlden som tycker att det är helt ok och acceptabelt att atletiska kvinnor ska behöva spela amerikansk fotboll i underkläder för att uppmärksammas i huvudtaget. Att det ska vara genusbetingat att äta kött eller inte och att män verkar tycka att de mister sin manlighet om de äter mindre kött.

Idag har det inte varit en så jättebra dag. Jobb som slutade i lite chock och lite kaos. Massa känslor åt alla håll och kanter och jag är bara så himla trött. Trött och ledsen. Jag gråter för mormors bror Arne och jag gråter över att det svenska vårdsystemet är så fruktansvärt fel och ohållbart.

Imorgon ska jag jobba natt. Så jag hade tänkt att vara uppe sent, plugga och vända dygn lite. Går sådär kan jag meddela. Är redan hur trött som helst! Har massor att plugga imorgon plus föreläsning plus nattjobb som sagt. Hoppas på en skapligt lugn natt så att jag får skolan gjord. Bla bla bla....

Livet är så fruktansvärt skört och man borde verkligen räkna alla dagar och försöka få ut åtminstonde en bra sak av varenda en. Och säga till alla man älskar ofta hur mycket de betyder för en.

Inatt har jag sovit så fantastiskt. Igår kom Tove med sin stickning, tantmys med Beck och stickning. Sen fick jag massage på knölarna i axlarna med tigerbalsam. Den sov man gott på kan jag meddela.

[jag vet att ni kanske väntar på den goda nyheten, men just idag passar det sig inte bara]

Kom just hem från Friskis. Motade mig iväg och hade tänkt döda min kropp och mina muskler, trots att jag var så trött så att jag knappt orkade cykla dit. Så kom jag dit och blev så jävla besviken. Passet var dåligt och musiken var den sämsta passmusiken jag hört. Jag gick efter 15 minuter. Vägrade stretcha ful Friskis-stretch som man får mer ont i axlarna av än innan. Tänj hit, tänj dit. Gör ingen nytta alls, säkert bara massa förslitningsskador.

Nu sitter jag som sagt hemma i soffan igen, lyssnar på alla Miss Li's arga låtar och hatar envishet mer än något annat i världen. Hur gör man för att få någon som inte lyssnar på någon och som anser sig veta precis allt lyssna på en? Jag blir så frustrerad, jag vill bara skrika dig rakt upp i ansiktet och jag är så trött på att bry mig så mycket utan att få ett uns tillbaka.

Hej hej!
Orkar inte släppa på den där nyheten idag heller, klockan är för mycket för sånt!
Mycket bra dag idag. Korrekturläst uppsatsen för femtioelfte gången, åter igen hittat tusen småsaker att ändra. Haft en mycket intressant föreläsning i E-tuna i folkhälsovetenskapskursen som handlade om jämlikheter (eller snarare hur ojämlikt det är) inom vården. Mycket intressant! Nästan allt vi tagit upp i examensarbetet kom upp på föreläsningen fast i en annan vinkling. Jag gillar folkhälsa jag, kanske ska byta spår?
Annars har jag spenderat kvällen i goda vänners sällskap och ätit stuvade makaroner med falukorv och diskuterat livet små och stora problem.

Nu är det dags för sängen, imorgon ska jag hälsa på Petrus och göra en rotfyllning. Roligare kan man inte spendera en fredag!

Här har ni kvällens bästa publicering. Att det ens existerar såna här patriarkatinstränkta människor fortfarande. Det är så ironiskt så jag skrattar högt. Hemska gubbe!

Igår hade jag fått ett mail när jag kom hem från den fyra långa timmar shoppingturen med My och Emma. Det var ett mail från vår koordinator Margarethe som undrade hurvida vi är intresserade av att åka fyra veckor till Estland i vår och ha praktik på en intensivvårdavdelning. Visst. Estland är inte Thailand, men lite miljöombyte är alltid detsamma. Ska övertyga Emelie om detta. Och kolla om vi kan "förhandla" som vi gjorde till Thailand. Hoppas hoppas :)

Kanske blir ett Europa-år nästa år? Nice i januari för att fira jullov och 25-årdag. Estland på vårkanten. Kroatien på sommaren med mamma. Hoppas på Istanbul till hösten med mannen min också. Icke illa va!

Om en och en halv timme kommer My och Emma hit och hälsar på. Finns nog inte ett bättre sätt att spendera en gråtrist måndag på som i fina vänners sällskap. Jag har förberett mig genom att döda alla muskler i hela kroppen på gymmet. Min högeraxel värker ihjäl. Carro får nog allt ta och titta på den.

Tog en paus i helgen. Paus från att tänka på allt. På nutiden och framtiden. Åkte hem till Mathias mamma på landet där 3G är inte finns och där det är alldeles mörkt och tyst utanför dörren när solen gått ner. Den kom aldrig fram å andra sidan. Passade hund och åt god mat. Trängdes i en 80-säng och tog en promenad längst ett traktorspår.
Nu är jag tillbaka i civlisationen igen och försöker boosta mig själv med parafinljus från IKEA som är farliga för mijlön. Fast just nu bryr jag mig inte speciellt om det eftersom jag nog är hög på kemisk dofter. Känner mig lurad av livet. Man tror att man är vuxen och styr över livet själv. Men det är inte så. Det är livet som styr dig. Det spelar ingen roll vad du bestämmer att du vill göra med ditt liv, för tillfälligheterna är ändå de som bestämmer hurvida dina planer går i lås eller inte. Du har ingen egen vilja. Just så känns det idag.

"

Hej,

Jag har fått frågor från er gällande vårens planerad utbyte till Rangsit och efter det har jag skrivit till vederbörande vid Rangsit för att försök och få klarhet i hur det är tänkt gällande inkommande studenter.

De har nu skickat hem alla internationella studenter förutom våra t-6 studenter som har fått placeringar i andra område och kommer kunna i stort sätt kunna genomföra sin VFU.   Jag har nu blivit informerat om att de inte kan ta emot internationella studenter till våren då översvämningssituationen är ännu värre nu.  De räknar med omfattande renoveringsbehov och kommer ha svårt att klara av sina egna studenter.

Därför måste jag tyvärr meddela att era utbyte inte kommer kunna bli av.  Jag tycker att det är enormt tråkigt då det var er sista chans till ett utbyte.  Vi kan tyvärr inte styra över detta och jag tror att ni både förstår och kanske har anat att översvämningen kunde påverka ert utbyte.

Jag tar kontakt med VFU samordnare omedelbart och ni kan behöva ta kontakt med de också.

Ledsen för det tråkiga beskedet."

Jag är också så jävla ledsen. Så ledsen så att jag knappt kan andas. Varje gång jag försöker lugna ner mig så river det på insidan. Det värker som att något håller på att trasas sönder där inne. Jag orkar inte mer nu. Inte bara en utan två gånger har jag blivit berövad på något som har fått mig att orka fortsätta. Inom loppet av ett halvår. Jag fattar inte hur mycket man ska behöva stå ut med.
Och jag förstår. Och jag känner med thailändarna som kämpar för sina liv. Men det är inte det jag vill höra just nu.

Usch. Jag är så himla trött på min mage. Nu har jag haft matleda i snart en vecka och nästan uteslutet levt på fil/gröt och mackor. Det är inte ok! Och det är verkligen inte jag :( Eller jo tydligen. Bara tanken på att laga mat känns outhärdlig. Det här var ju jävligt opeppigt :(

Hej!
Idag har jag mest gjort tantgrejer. En riktig pysselonsdag ska ni veta!


Duschat mina växter. Och pratat med dem (extra tantpoäng!)


Bakat Leilas bröd.


Smakade namnam kan jag säga.


Börjat fylla min resebox med framtida utflykter. Korta och långa.


Lagt en mask (så man motverkar framtida rynkor vet ni)...


Och stickat! Massor massor. Sån bra terapi!


Nu ska jag lägga mig på spikmattan och meditera min mage till rätta (undrar om det går? Få säga till kosmos att hjälpa mig på traven och le med min mage. Det gör de på Bali, men där ler de med sin lever. Kan ju inte göra så stor skillnad)! Sen ska jag vakna pigg och glad och MEGAPEPP på min utflykt till Markus imorgon. Vi ska gå på fotografiska museét och kolla på fina utställningar. Bland annat en om afrikanska djur. Kommer bli fab! Jag ska fota så att ni får se sen (om man får fota, annars visar jag från Vagabond för det finns bilder där).

Puss och godnatt från Tant Sanna

Åh vilken fin dag!

Fisen och jag gjorde Ikea där jag köpte tre paket med doftljus. Ett paket äpple och kanel och så två paket med pepparkaksljus. Älskar dem och kan inte vara utan dem i dessa mörka hösttider när jag behöver piggas upp på alla möjliga sätt.. Dessutom köpte jag en simpel men ändå fin papperslåda där jag ska stoppa ner alla fina städer, stränder, berg och dalar som jag vill besöka någon gång. Älskar reserepotagen från Vagabond, gobitarna. Däremot bläddrar jag aldrig mer i en tidning jag redan läst. Därför bör jag ju spara gobitarna, eftersom jag inte vill glömma bort dem. Rutten på min framtida Indienresa är nästan redan bestämd. Så mycket fina repotage har jag om Indien. Så den ska jag montera och fylla imorn!

Efter Ikeat och en fruktpaus och lite telefonpladder hemma tog Hanni och jag en promenad till Röda korset och småpratade lite med tanterna där. Hanni fyndade en kjol för en tjugofemma och jag köpte garn och kruka för trettiofemlappen. Älska loppis! En påse garn för 25 kr liksom! Sedan blev det en liten fika på det och framtidsdrömmar om när Hannah ska vara barnmorska och förlösa mina ungar som hon sedan ska få vara gudmor åt. Jag ska jobba på ambulansen. Sen ska vi åka på semester ibland och då får våra kära makar ta hand om ungar och hus. Men det fixar de galant!

I övrigt har jag mest stickat hela kvällen. Så jävla mysigt. Sticka och lyssna på musik. Fantastiskt! Prova det!

För första gången sedan gymnasiet tar jag höstlov. Nu har jag fixat sista pillet med uppsatsen och skickat iväg den till två betrodda vänner som får lämna åsikter. Skulle vara så nedrans skönt att få den här saken ur världen. Men men, nog om det. Nu råder det Sanna-vecka och jag tänker inte plugga ett skit. Haha. Jo, om Sofia och Hannah har mycket att anmärka på uppsatsen så kanske jag måste ta tag i det. Men inte idag.

Idag ska Ann-Sofie och jag åka till Ikea. Äta en tre-rätters lunch och mysa runt bland allt folk med höstlov. Ska köpa mig en box of hopes and dreams där jag ska förvara alla mina framtida resor som jag ska klippa ut från Vagabond. Wonderful!