För exakt ett år sedan satt jag hemma hos Ann-Sofie och festivalpeppade ihjäl mig vid den här tiden. Jag var ganska färsk på singelmarknaden efter ett fruktansvärt uppbrott i april och var sugen på allt i livet. Jag hade precis fått tillträde till mitt nya hem i Västerås och börjat ett nytt jobb.
Det känns inte direkt som att det verkligen har gått ett helt år sedan dess. Det är så mycket jag hunnit med sedan dess. Hjärtat har blivit slitet i stycken. Jag har skrattat så att tårarna sprutat. Grinat ögonen ur mig sittandes på en bänk på Kåren och ringt mamma och sagt att jag inte orkat leva längre. Jag har fått hjärtat reparerat igen och är lycklig på ett vis jag trodde var rent av omöjligt.

Ja. Det har minsann varit en förbannat intensivt år vill jag säga. Men jävlar vad stark man blir. Med vänner i närheten så fixar man allt. Det har ni mitt ord på. Och vart är jag på väg nu då? Jo till hösten väntar uppsats och den sista hösten på MDH. Till våren åker jag till Thailand på än så länge obestämd tid. Fem veckor minst.. Sen när jag kommer hem är det bara lite praktik kvar och sen är det färdigt med skola för ett tag.

Tiden flyger. Så ta vara på den. Och på dem som springer förbi, eller som stannar en stund i ditt liv.

Och jag fortsätter mitt liv i väska. "Hemma" i Västerås efter en vecka "hemma" i Enköping. Flackar omkring och känner mig mest som en luffare. Det tär lite men är ändå okej.
Foo Fighters i onsdags var det bästa bandet jag sett på sjukt jävla länge. Slår nog det mesta jag sett någonsin. Fint väder och fina vänner runtom mig på bänken.
Midsommar var supertrevligt med sill, nubbe, grill och till slut dansgolv i vardagsrummet. Grymt och många nya trevliga bekantskaper!
Idag har som sagt luffaren landat i Västerås, än en gång konstaterat att kylskåpet ekar med enbart två morötter och en burk sill till innehåll.
Men men... Det gör ändå inte så mycket. I övermorgon drar vi till Borlänge för en veckas festival, fred, kärlek och fest tillsammans med alla som jag tycker om. Det kommer bli grymmare än grymt och jag är PEPP!

Hej hej hej!
När man glömmer att betala sin interneträkning stänger de av internet hemma. Då kan man inte blogga :)
Sprang upp till Cissi igår när jag kom hem och upptäckte detta missöde och betalade på en gång, tyvärr har det inte hoppat igång än. Då får man gå till skolan och surfa.
Hade fått mail från en utlandskoordinator som skrev att det var en annan tjej från klassen som är nominerad till samma ställe i Thailand. Fick kontakt med henne och hon berättade att hon ska tacka JA! Därmed blev det helt och hållet glasklart och idag ska jag lämna in det underskrivna pappret som säger att jag tackar JA till en utbytesplats vid Rangsits universitet nästa vårtermin. Helt fucking jävla amazing och jag är fortfarande i chock.
Nu är det mycket som ska hinna ordnas till det är dags för avfärd och det är sjukt mycket som snurrar i huvudet. Men det får bli senare projekt, har mycket som ska ordnas innan Foo Fighters, midsommar och Peace!
Ojojoj. Näe, nu ska jag gå och lämna in den viktigaste lappen i mitt liv (känns det som) och sen blir det tur ner på stan. Imorn fyller en viss fis år.

Pyss pyss

Bangkok jag älskar dig. Och jag kommer visst tillbaka i vinter. Dreams come true. Fattar ingenting.

Här sitter jag och äter min bästa låtsasmiddag - hårt bröd med kalkon och tomat på. Vädret ute har laddat ur efter en veckas hetta och himlen är grå av moln som blåser omkring. Jag håller också på att ladda ur, på sin plats. Har inte insett att det faktiskt är sommarlov nu och att jag jobbar enbart tre pass innan Peace. Nästan tre veckors ledigt liksom. Dumt att stressa och hatta runt då. Ska sluta upp, får ont i magen bara.
Nu ska jag vika tvätten och lyssna på Eldkvarn. Imorgon är imorgon och det får jag ta då helt enkelt.

Jahapp. Då kan man boka av VT-11 i agendan också. Skickade nyss iväg hemtentan i vårdpedagogik till urkund. Nu går det inte att ändra något och jag har sommarlov! Gud så skönt!
VT-11 går inte till historien som varken den lättaste eller roligaste. Snarare den värsta terminen hitills. Men eftersom det bara går guldstjärnor i min klass så har vi klarat av alltihop ändå! Med blod, svett och en jävla massa tårar från min del.
Imorgon väntar jobb och uppstigning klockan fem. Dags för sängen med andra ord. På lördag firar vi in sommarlovet på riktigt med brakfest från morgon till fest. Som jag längtar.
Pyss

Jag vill att det här inlägget ska handla om hur onödigt det är att oroa sig för framtiden. Att gå omkring och fundera över hur saker och ting kommer bli.. Just nu befinner jag mig i en vänta-situation. Jag hatar att vänta på besked. Kanske för att jag är den sortens person som grubblar ganska mycket. Så brutalt jävla onödigt egentligen. Beslutet ligger utanför ramen av vad jag kan påverka och så är det bara. Det blir som det blir och så är det med det. Så varför grubbla? Jag har gjort mitt absolut bästa och gjort allt för att kunna påverka beslutet. Mer kan man inte göra, än sitt bästa.

Varför inte istället leva i nuet? Ta varje dag som den kommer och strunta i vad som ska hända om sex månader? Jag har tänkt på det så himla mycket senaste tiden. Att många missar så himla mycket av livet då de planerar nästa vecka i huvudet istället för att bara stanna upp och njuta av det som är just idag. Just den här dagen som jag är ledig på och som erbjuder mig vackert väder, en bok som heter Bitterfittan, en sjuk pojkvän och en kopp kaffe på balkongen kommer aldrig någonsin återkomma. Nog för att det kan komma liknande dagar framöver, men just den här dagen kommer vara borta imorgon.
Tänk sedan efter (om du är en sån där som grubblar eller planerar mycket) hur många dagar du faktiskt gått miste om i ditt liv. Hur många såna här underbara dagar som du spenderat med telefonen i örat eller inte riktigt kunnat slappna av på för att du grubblat för mycket eller levt i framtiden? För mig är det rätt många dagar faktiskt. Som jag i huvudtaget inte minns för att mina tankar varit någon annanstans. Fatta vad mycket man går miste om när man inte lever för dagen och njuter av stunden som är.
Det har jag gjort den här helgen. Njutit alltså. Jag tänker fortsätta med det också. Thailand blir om det är menat att det ska bli. Det kommer inte ett besked fortare för att jag kollar mailen 10 gånger om dagen.

Ibland är det bara så skönt att ransaka sig själv och bara kunna säga: Skärp dig Sanna.

Puss

Den här helgen har jag jobbat. Sofia och jag gjorde ett strålande jobb tillsammans i lördags på avdelning ett och efteråt tänkte jag att: Fy fan vad bra vi är. Det här yrket passar oss båda så himla bra och jag är verkligen stolt över vad jag åstadkommer på jobbet.

Efter lördagens grymma pass tog jag en två timmar lång powernap hos Mathias. Pratade i sömnen och påstod att jag hellre ville äta falukorv med makaroner än grillad ryggbiff. Jag gillar ju inte ens falukorv...
När yrvakenheten gått över och jag fått i mig lite mat kändes livet allt lite roligare och kvällen spenderades på V-dalas terrass Taket. Det blev en flaska rosé och en kaffe med Bailyes i.
Annars har jag inte gjort ett skit. Bara njutit av livet i sin enkelhet. Lagat mat, sovit och kramats. Jag gillar när det kommer sådana perioder i livet då det inte krävs så mycket för att man ska bli nöjd. Mat, sömn och kärlek. Mums!