Effektiv dag (ehm. inte pluggeffektiv....)
4. Boka flygbiljetter till Bangkok och bli så nervös så man skriver en mail som inte ens finns. Ringa till SAS och korrigera misstaget. Komma på att man faktiskt glömt att man ska skriva sitt mellannamn när man bokar (bra Sanna!), vilket innebär ytterligare ett samtal till SAS inom loppet av 24 timmar.
5. Underhålla klasskamrater genom att hålla låda i skolan när de (förlåt alltså. jag ska skärpa mig imorgon, lovar!) försöker dämpa sin tentaångest genom att faktiskt plugga!
Det där med insidan.
Trots allt är det insidan som räknas. Än en gång. Och som Sara sa: Vad gör det om 100 år?
Puss på er bästa bloggläsare!
I'm sexy and I know it.
Ingen kan få den här tjejen att tappa tron på sig själv. Det ska ingen komma och tro. Åt helvete med sjukdom, dålig självkänsla och motgångar. Jag stampar på det helt respektlöst och vinner. Skola imorn, nya tag, göra om göra rätt!
Upp till kamp!
Nedan följer insändaren som jag skickade in till VLT som jag lovade er..
Kära MDH!
Jag är en elev som går termin 5 på sjuksköterskeprogrammet i Västerås. Som ni säkert vet så är vår klass den första att examineras enligt ert nya programupplägg. Vi själva kallar oss och vår klass för ”försökskaniner” med tanke på att det oftast är så vi känner oss. Då programmet som tidigare nämnt är nytt, finnes aldrig gamla tentor att öva på. Gamla tentor vill vi inte använda som fusk, utan för att få vägledning om vad som är viktigt att plugga på i kursen. Om vi någon gång misslyckas och får skriva en omtenta brukar det trots allt ordna sig ändå, eftersom omtentorna sällan uppdateras mellan gångerna. Med andra ord kan man skriva om exakt samma tenta tre gånger innan förändring sker. Antar att ni inte får provision vad det gäller att göra nya prov till eleverna. Detta resulterar då i att eleverna som egentligen inte kan någonting om kursinnehållet, men som är experter på ett speciellt prov slinker igenom och blir godkända.
Vidare har våra praktikperioder förkortats med 9 veckor jämfört med det gamla programmet. Istället inläses denna kunskap via vårdvetenskaplig litteratur som få förstår sig på. Ni verkar dessutom tycka att det är jobbigt att undervisa om olika teorier inom vårdandet, vilket resulterar i att eleverna enbart får lära sig vad en teoretiker tycker. Detta vill jag jämföra med ett riksdagsval där man bara kan rösta på ett parti. Jag vet inte vad ni tycker kära akademichefer och andra viktiga personer som formar vår utbildning, men att vårda patienter är väldigt komplext och kan ses ur väldigt många synvinklar. Vore det inte bättre om eleverna fick lära sig om vårdande ur flera synvinklar än att kunna rabbla en teoretiker utan och innan? Vi är ju trots allt individer och fungerar på olika sätt.
Gällande praktikplaceringarna tillbringas enbart 45 % av praktikveckorna (14 veckor av 31) på ”landstingsplaceringar”. Är inte det lite väl lite, MDH? Med tanke på att det är där som eleverna får fingertoppkänsla vad det gäller att ta blodprover och andra medicintekniska uppgifter? Med tanke på att det är allmänsjuksköterskor vi ska bli? För inte ska jag bli sjuksköterska inom äldrevården i alla fall. Men ni verkar vilja det, eftersom 11 av mina 31 veckors praktik kommer ha spenderats inom äldreomsorgen.
Slutligen anser jag att ni borde se över er personalgrupp, eller åtminstone ge dem en kurs i kommunikation. Flera gånger har jag enskilt och tillsammans med klassen fått erfara att ansvariga lärare och andra beslutstagande personer inte vill ta sitt ansvar när något gått fel. Man skyller då på någon annan, som i sin tur menar att detta inte är dennes ansvarsområde och hänvisar vidare. Flera gånger har jag möts av empatibrist och en känsla av ovilja att hjälpa till om något hänt.
När jag avslutat min utbildning hos er så kommer jag tyvärr inte att kunna lämna något rekommendationsbrev till andra som funderar att utbilda sig till sjuksköterska.
Japp. Det var det, upp till kamp som sagt. Nu ska jag lägga mig på soffan en liten stund och lyssna på den bästa spellistan Spotify skådat. Sen vankas det fotboll och chips och en kväll i sofflägets tecken!
Puss på er
Huvud-dilemma.
Och nu är det mycket tankar som vandrar fram och tillbaka, som jag vrider på tio olika sätt från olika vinklar för att komma fram till ifall något är bra eller dåligt. I de flesta fallen så kommer jag inte fram till någonting, eftersom jag ändå aldrig kan veta hur det blir i slutändan....
Just nu tänker jag ganska mycket på hur livet kommer se ut efter skolan. På att det är himlans kul att bo i Västerås, men att lönen som sjuksköterska på sjukhuset är där är fruktansvärt dålig vad jag hört, om man jämför med andra ställen. Och en bra ingångslön måste man ju ha, eftersom det sätter ribban för löneutvecklingen för resten av karriären. Men det var ändå väldigt trivsamt och intressant att vara på avdelning 8. Och de tyckte om mig. Så jag skulle säkert kunna få anställning där om jag sökte. Men å andra sidan så kommer med största sannolikhet ingen av mina närmsta vänner att stanna i Västerås efter att skolan är slut. Och jag har lägenheten här i Enköping. Och pendla och ha en sämre lön än vad jag kan få här är ju bara att utesluta.
Sen har vi eventuellt jobb och framtid här i hålan Enköping. Här spenderade jag hela min sommar i stort sett och det var roligt. Jag trivs fantastiskt bra på mitt jobb här. Och jag tycker jättemycket om alla arbetskamrater. Och det är en ganska så bred avdelning med många olika slags diagnoser. Och sen så ger det meriter inom akutsjukvård. En bra plats att börja sin karriär på alltså. Och ganska mycket bättre ingångslön än både Västerås och Uppsala, om man jämför just nu. Men sen är det ju just det. Vad har den här staden att erbjuda mig? Hur många av mina kompisar kommer vara kvar här när jag kommer hem? För mig är Enköping en håla som jag vill komma ifrån, jag vill verkligen inte bli fast här. Men ändå... Billigt boende i en fin lägenhet som är min alldeles egna. Och vännerna kommer ju finnas i närheten. Och inte så långt till Mathias heller.
Och så finns Uppsala. Fantastiska Uppsala där jag nog helst av allt vill bo. Men där det är en chans på miljonen att man får ett boende. Men ändå. Uppsala kommer alltid vara Uppsala med sitt fantastiska uteliv och där Mathias också bor. Jobba på ett stort universitetssjukhus. Pendla då? Nej aldrig. Jag tycker att det är fasansfullt att gå upp och börja kvart i sju när jag har nära till jobbet. Hur skulle det gå om man var tvungen att pendla en timme? Nej usch.
Vilken jävla i-landsdilemma det råder i mitt huvud. Massor med möjligheter och här sitter jag och gnäller. Men så får det nog vara. Den ständiga oordningen i mitt huvud stör mig. Men visst kommer även det här som alla små petitesser lösa sig på det ena eller andra sättet. Tills dess får jag väl helt enkelt lägga funderingarna på hyllan eftersom jag ändå inte kommer veta än på ett tag. Nu ska jag göra en äppelpaj som My och jag ska sätta i oss ikväll.
Hejdå/S.
Grubbel, trubbel, frubbel, srubbel....
Varför inte istället leva i nuet? Ta varje dag som den kommer och strunta i vad som ska hända om sex månader? Jag har tänkt på det så himla mycket senaste tiden. Att många missar så himla mycket av livet då de planerar nästa vecka i huvudet istället för att bara stanna upp och njuta av det som är just idag. Just den här dagen som jag är ledig på och som erbjuder mig vackert väder, en bok som heter Bitterfittan, en sjuk pojkvän och en kopp kaffe på balkongen kommer aldrig någonsin återkomma. Nog för att det kan komma liknande dagar framöver, men just den här dagen kommer vara borta imorgon.
Tänk sedan efter (om du är en sån där som grubblar eller planerar mycket) hur många dagar du faktiskt gått miste om i ditt liv. Hur många såna här underbara dagar som du spenderat med telefonen i örat eller inte riktigt kunnat slappna av på för att du grubblat för mycket eller levt i framtiden? För mig är det rätt många dagar faktiskt. Som jag i huvudtaget inte minns för att mina tankar varit någon annanstans. Fatta vad mycket man går miste om när man inte lever för dagen och njuter av stunden som är.
Det har jag gjort den här helgen. Njutit alltså. Jag tänker fortsätta med det också. Thailand blir om det är menat att det ska bli. Det kommer inte ett besked fortare för att jag kollar mailen 10 gånger om dagen.
Ibland är det bara så skönt att ransaka sig själv och bara kunna säga: Skärp dig Sanna.
Puss
Oj så jobbigt det blev nu.
Och vinnaren är....
Men idag kom det iallafall. Mitt första VG som faktiskt syns i betyget! Jag är så jävla glad!
Jag vinner för jag ger mig inte. Envishet och skinn på näsan lönar sig jämt. Man ska inte låta någon sätta sig på en och försöker de så ska man resa sig igen. Så är det bara. Jag är trött på att ta skit faktiskt. Därför säger jag vad jag tycker och ibland måste man ryta ifrån. Eller klaga. Det lönar sig och jag är så jävla stolt. För att jag är envis som en gammal get.
23-humorn...
Naken på fest? Eller kompis med tjock arm? Too much cookies for one of them anyway...
Vad har hon i fickan? Verkar iaf som att hon är glad att se någon :) Tippar dessutom på tvåkönad!
Dags å sova va?! HEJ
När man får nog så där....
För jag är så jävla less på att inte orka. Less på att inte vara glad, att behöva vara en mindre bra version av mig själv som jag egentligen inte vill stå för eftersom det inte känns som jag. Det är inte jag att vara ledsen och känna mig eländig. Det är inte jag att vilja ge upp när allt känns som svårast. Den riktiga Sanna ger sig inte någonsin och hon spottar tillbaka på alla som beter sig illa mot henne.
Men snart är hon tillbaka på plats igen. För nu får det fan vara nog. Slut på dalt.
(Egentligen ville jag att det här skulle handla om något helt annat men det blir ju aldrig som man tänkt sig. Så är det bara. Vi får ta det en annan gång helt enkelt, för nu ska jag sova, vakna och imorgon pricka av min lista på saker som jag ska ta tag i. Och så är det med det. Punkt.)
Skärp mig.
Istället för att göra något vettigt så sitter jag här och känner mig trött och uttråkad. Va fan, skärp dig Sanna!
Så nu skriver jag en avbockningslista så det blir någon ordning i det här torpen.
Det är sjukt vad trött man kan bli på sig själv ibland.
En gnutta vemod.
Imorgon är det sista dagen på ambulansen i Köping. Det känns som att tiden gått alldeles för fort och att jag haft alldeles för kul för att känna att jag fått nog.. Fan, två veckor till!
Ja... Trodde aldrig att jag skulle säga det här men.. Ambulansen har varit grym och jag hade väl aldrig trott att ambulansen skulle vara något för mig, men förhoppningsvis kanske det blir en liten ambulanstjej av den här tjejen också.
Nu vill jag gå klart skolan på en dag och börja jobba. Ut och få erfarenheter och lära mig saker och sen söka vidare :)
Sen kommer jag nog vara lite mer nöjd!
Nu ska jag fixa med sockerkakan som jag ska bjuda på imorgon och sova. Imorgon blir det sovmorgon till 6.20!
Den ni
Sanna den ombytlige
En annan sida av mig vill leva som Underbara Clara i ett litet hus ute på landet, ha ett stort kök där jag kan baka och laga massor med god mat. I en drömvärld skulle jag odla mina egna grönsaker och ha höns för att slippa köpa ägg från industrier. Helst skulle jag även vara vegeterian, men eftersom jag vet att det aldrig kommer bli så, så skulle jag enbart köpa ekologiskt kött. Kanske tom gris.
En tredje sida av mig slåss mot livets alla orättvisor, en liten (och rätt så obetydlig) sjuksköterskestudent som ifrågasätter dumma läkares kommentarer och misstag. Rätt så orädd och rätt så förbannad ofta. Förbannad över brist på empati och eftertanke. Den här sidan av mig visar sig ibland och en gång sa min pappa att jag nog kommer bli fackpamp en vacker dag. Ja man vet ju aldrig.
Iallafall. För att knyta ihop påsen. Idag har jag varit och handlat på den älskade lilla ica affären. Handlat sånt som var slut och sånt jag "behöver". Bland annat tyckte jag mig behöva en bilaga från Expressen, en bakbilaga. Massor med fantastiska, socker och fettfyllda recept. Det kliar nästan i fingrarna på mig och jag vill helst bara ta mig mitt Leilaförkläde och baka hela helgen!
Men så kul ska vi inte ha, nu ska den lilla ettriga sjuksköterskeeleven ta på sig sina gummistövlar (lite lantkänsla kan man ju unna sig ändå!) och bege sig iväg till skolan för seminarium om vårdrelationer. Backpackern kommer nog också vara med lite, drömma sig bort till det stora landet i väst på en collegefest, eller kanske en kritvit strand i Goa.
Hoppas att ni alla får en trevlig helg allesammans!
Stor kram från Sanna den ombytliga :)
Ung och benrangel. Hejdå :)
The dog days are over (naaaej. Men vi kan ju låtsas)
Jag kollade på ett helt fantastiskt liveklipp på förmiddagen. Florence alltså. Hon är så förbannat jävla snygg. Och hon har ett sjukt scenspråk. Hon sjunger hur bra som helst och jag blir så avundsjuk. Jag vill stå där. Barfota, i vitt och sjunga från tårna. Ibland tar hon i precis sådär mycket så att hon nästan spricker liksom. Och det är så jävla äkta. Det här klippet är så äkta. Åh vad jag ryser. I hela kroppen!
Så nu vill jag ha sommar. Jag vill ha konsert. Jag vill ha Foo Fighters mfl och Peace & love. Grönt gräs och picknickfilt. Jag vill ha fräknar och jeansshorts. Terrasfest hos fisen och dricka bärtz och sen gå på Bill&Bob. Det vill jag bannemej ha!
Fred unt love festivalen. Ge mig lite sånt och lite vår nu va!
La musica porfavor!
Jag älskar trumrytmer och orientaliska instrument. Ju mindre ord du förstår av en sång desto bättre, det blir mystiskt och vackert.
Idag är det så kallat gypsy-sväng (spola fram 45 sek så ska ni få höra på sväng) i högtalarna. Igår var det indisk bollywoodmusik som gällde.
Det är märkligt egentligen, jag har ingen som helst anknytning till dessa kulturer. Men jag älskar det. Kaosmusik i allra högsta grad. Det är tio tusen olika instrument som låter helt ostämda imellanåt, femton olika trumrytmer, blåsorkester!
Jag drar slutsaten att jag garanterat levt ett tidigare liv, i en livfull färgglad kultur med mycket musik och dans. Helt klart!
50 kr....
Ja det är fan inte lätt alltså. Igår ringde Erik från Green Peace och tackade mig för att jag är månadsgivare hos dem. Sen berättade han om deras nya projekt. Tre stora floder i Kina är väldigt förgiftade av industrier, som släpper ut kemikalier i vattnet. Detta drabbar (som alltid i den här orättvisa världen) de allra fattigaste och håller på att utplåna hela byar som ligger kring floderna.
"Så nu undrar jag Susanna, kan du tänka dig att höja ditt månadsbidrag?"
Men det går liksom inte. Det är en jävla skillnad på 600 kr/år och 1200 kr/år. Jag är glad och stolt över det lilla jag kan ge. Och då tänker jag såhär... Tänk om alla jag känner kunde avvara 50 kr/månad och skänka till en hjälprättsorganisation. 50 kr har nog nästan alla råd med. Så nu uppmanar jag er allihop. 50 kr är en bärs på krogen. Eller 2 godispåsar som lätt slinker ner när man handlar... Det har man råd att avvara. Tänk efter iallafall.
För många bäckar små blir ganska mycket pengar till slut.
Huvudvärk kan komma plötsligt ibland...
Snarare innebär det att grina ögonen ur sig som Sailor Moon, gå och lägga mig och sedan vakna och inse att livet går vidare ändå trots att saker är jävligt jobbiga just nu.
Och JA! Jag tycker verkligen att det är sjukt jobbigt att återigen få upp ett stort U istället för ett G på studentportalen. Speciellt när jag pluggat som en blådåre i två veckor, minst 4 timmar varje. Speciellt när mina vänner som jag pluggar tillsammans med får VG. När man tycker att man typ nailade tentan. När man tycker att man kunde allt. Vem fan blir inte besviken? Jag tycker snarare att man är omänsklig om man inte skulle reagera på en sån här sak.
För ärligt talat så förstår jag verkligen inte vad som gick så snett. Men, det handlar väl om min vanliga "tur". Ett eller två poäng ifrån.
Så förlåt kära vänner om jag låter självmordsbenägen. Det är bara mitt sätt att ta tag i saker, acceptera dem och sedan komma tillbaka. Jag älskar er och är jättetacksam för allt ni är, även om det kanske inte märks just nu.
Borde sova men...
Med mera med mera!
Puss och godnatt önskar indiepopflickan!
Ett tomt och ändå rörigt huvud
I wanted you to be... My James Dean.
Miss Match? Eller missmatch?
Som ni ser har jag inte lärt mig än.
Dags för praktikinformation på sjukhuset, jag är lite pirrig! Sen ska jag träffa nya nollan! HEJDÅ!