Hej hej hej. Nu har jag sprungit valborgsloppet och satt ny personligt bästa på 5 km (27.10), ätit tacobuffé och duschat. Om en halvtimme går min buss till uppsala och äventyr och sånt. Mitt liv är bäst.
pyss pyss hörs på måndag efter mördartentan.

Jag sitter här och skrattar lite här... Det är helt otroligt hur "tjej-tjuriga" folk kan vara över småsaker. Här sitter folk och gnäller över ett larvigt namnbyte. I andra delar av världen dör folk av minor, förlorar hela sina familjer i svält och av dåligt vatten. Någon blir våldtagen och en annan blir ihjälslagen.
Det är nästan så man skäms faktiskt.

Påsken har varit ljuvlig på alla sätt och vis. Fint väder, god mat, gott vin och massor med umgänge tillsammans med fina vänner. Men ibland knackar verkligheten på och så faller man tillbaka och så orkar man inte riktigt ett tag. Är fruktansvärt trött på att inte veta vart jag har mig själv och alla dessa förbannade känslor. Jag skulle vilja få vila en stund. Stänga av knappen som är märkt med "känslostorm" och bara få vara.
Men som allt annat här i livet så går det inte att råda över hur det blir. Då får man ta tag i det själv och ställa känslorna mot väggen. Fastän att det är skitjobbigt och fastän man inte vet ett skit om vad man vill.

Mvh en vilsen, rotlös men ändå rätt så lycklig innerst inne - tjej.

Förr om åren kunde jag vara en rätt så långsint människa. Mig bråkade man minsann inte med och om man gjorde misstaget så fick man sota bra länge för det. Sen växte jag upp, blev ensam och sen träffade jag min vän Hannah. Hannah har ett otroligt bra inflytande på mig. Hon har lärt mig så otroligt mycket. Bland annat att bråk ofta är små pettitesser och att man inte tjänar på att gå runt och sura. Och så är det.
Jag är nog rätt förlåtande av mig trots allt. Skönt att komma till insikt ibland.

Tycker att det är lite fantastiskt att det är typ 20 trogna människor som läser bloggen trots att det inte händer ett skit här på en halv vecka. Har haft en helt fantastisk helg kan jag tala om. Jobb lördag söndag på sjukan i Enköping. Sjukt kul, känns bra att kunna jobba in sig lite innan det är dags för heltid liksom.
Gårdagens eftermiddag spenderades på mammas och pappas baksida i en solstol. Där tänker jag sitta hela påskhelgen om möjligheten ges. Samla sol, energi och fräknar. Tror jag fått ihop ett hundratal nu.
Nej ni. Livet leker, det här kommer bli bra det.

Fantastiska sista dagar...

Jobb på sjukan hela helgen, löprunda i shorts, värme, solsken, nya fräknar och glass. Balkonghäng och vin med fina vänner, skitsnack och låga skämt. Samtal med handledar Karin som berömmer på sitt egna konstiga sätt. Äggmacka med kaffe till. Lunchdate med pappa. Brännboll med fina människor, fredagslycka, bärs i solen!

Hur tänkte jag när jag funderade på att ge upp allt det här?

Ikväll blev det ett spontant besök till kåren. Det blev en öl och ett glas rött och det satt precis där det skulle. Säga vad man vill men ikväll säger jag att det satt precis rätt. Nog för att jag kan må bra utan alkohol (det är absolut inte det jag menar) men ikväll så fick jag en liten aha och kände att: Va fan. Nu orkar jag inte älta det här mer. På måndag är det möte, fram till dess kan jag inte göra ett skit åt min situation och därför känns det högts onödigt att känna sig ledsen.
För jag är så jävla less på att inte orka. Less på att inte vara glad, att behöva vara en mindre bra version av mig själv som jag egentligen inte vill stå för eftersom det inte känns som jag. Det är inte jag att vara ledsen och känna mig eländig. Det är inte jag att vilja ge upp när allt känns som svårast. Den riktiga Sanna ger sig inte någonsin och hon spottar tillbaka på alla som beter sig illa mot henne.
Men snart är hon tillbaka på plats igen. För nu får det fan vara nog. Slut på dalt.

(Egentligen ville jag att det här skulle handla om något helt annat men det blir ju aldrig som man tänkt sig. Så är det bara. Vi får ta det en annan gång helt enkelt, för nu ska jag sova, vakna och imorgon pricka av min lista på saker som jag ska ta tag i. Och så är det med det. Punkt.)

Idag kom Hannah hem igen. Det var skönt att få kramas lite. Verkligen på sin plats nu. Det är det bästa jag har, min kära familj och mina vänner. Vad vore man utan dem liksom?
Speciellt när man känner sig så jävla vilse i pannkakan så man vänder huvudet ut och in helt och hållet på grund av alla funderingar.
Ikväll känns allt som stavas resor jobbigt. Jag vill verkligen iväg nu. Hela kroppen skriker efter det. Ikväll är det en sån där kväll när man har lust att ge upp allting, köpa en enkel biljett till Thailandet och bara gömma sig på en ensam strand.
Vore något det va....

Igår satt jag ute hela eftermiddagen. Det känns i ansiktet idag och jag är röd. Värt faktiskt. Hellre röd än transparent. För en halvtimme sen skulle jag ätit frukost och sedan gått till skolan. Orka skynda. Nu är klockan åtta och ica är öppet. Jag måste ha mjölk. En sak i taget liksom. Skolan kan vänta en halv timme tre kvart, ingen dör av det.
Så... Ica och mjölk it is.
Hejdå

Satt just och skulle författa ihop en skildring av allt skit som hänt den senaste tiden och skicka iväg till studentombudsmannen. Men det gick inte. Jag kan inte. Orden går inte ihop och hela mailet blev ett enda blaj mest. Det är en dålig dag helt enkelt. Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig jävligt bitter. Som att snubbla på målsnöret.... Det är jävligt jobbigt just nu. Jag öppnar mailen. Överst i listan ligger ett mail där rubriken lyder: Du är på väg till Florida! Jävla spam.. Sätter på tv'n. I programmet befinner de sig i Tanzania.
Man får det liksom kastat i ansiktet hela tiden från alla möjliga håll.. In your face Sanna, du får stanna hemma.
Så jag bokade ett möte med studentombudsmannen istället. Orkar inte skriva.

Vissa dagar har man inte lust att göra något som man verkligen borde ta tag i.. Jag tror ni vet vad jag menar.
Solen lyser ute, himlen är helt klarblå... Snart kommer Markus hit. Vi ska storhandla åt mig på maxi och köpa öl till honom. Och innan han kommer känner jag mig så jävla tvungen att hitta artiklar till PMet. Det går förjävla trögt. Jag vill mest sitta ute i solen och insupa allt ljus och få fräknar.
Men jag har inte tid! Åh, jag måste verkligen få lite gjort innan stöket kommer. Men jag har inte den minsta lust alls! Försöker motivera mig med att när jag hittat artiklarna kan jag sitta ute och analysera dem hur mycket jag vill.

Annars är det en sån där dag när allt man kan tänka på är varma vindar, soliga stränder och kalla öl. Jag kan faktiskt inte undanhålla att jag fortfarande är jävligt bitter på skolan som totalt sabbat min höst. Okej att USA inte är soliga stränder i huvudtaget. Men det var ändå något som jag såg fram emot så jag nästan sprack.

Oh yes vilken slakt. Med världens största, vassaste kniv återstår nu bara småslamsor av lidandetentan. SKÖNT! Mamma påminde mig om att jag nu åter ligger i fas med skolan. Hör till ovanligheterna nuförtiden känns det som, men men, bara att njuta av stunden :)
Tur på stan och systemet efter dess, laddad och klar till morgondagens stora happening då HOFFMAESTRO och Markus intar staden! Igår taggade Ann-Sofie och jag till tusen, längtar ihjäl mig nästan tills det blir lördag!

Ikväll ska jag ha egentid och roa mig med artikelsökning. Roligare kan man kanske ha, men att ligga i fas betyder inte att man kan ligga på latsidan :) Iallefall blir det finmiddag och så en fredagsbärtz till det.
Mums och hej, nu ska jag rocka till Foo Fighters och insupa fredagsstämning deluxe!

Så var man återigen indraget i ett förbannat jävla drama. Orka. Näe, jag orkar inte just nu.
Om 29 minuter kommer Kristian och hämtar mig och sen ska vi gå till tentalokalen och slakta tentor på olika håll. När jag kommer hem sen blir det löptur, dusch, systemet och tvätta kläder i sällskap av The Strokes.
Julian Casablancas kommer att i sommar återvända till Borlänge och tar med sig sitt band STROKES i sommar på Peace och det tycker jag är fantastiskt kul.
Kommer vara så upptagen med att kolla på band så jag knappt kommer hinna äta eller dricka på Peace. Sova får man göra på en filt i solen på förmiddagarna. Vilket liv man lever va :)

Ikväll ska jag skriva ett mail till studentombudsmannen och be om ett möte. Då tänker jag berätta allting från början till slut. There´s no mercy now...

Stenen är satt i rullning och jag är jävligt arg.

Funderar på allvar på att ge upp allting nu. Jag orkar inte mer och undrar hur mycket skit en människa ska behöva ta. Jag finner det här så jävla orimligt. Jag är så fruktansvärt besviken, arg och ledsen, ni förstör mitt liv. Jag menar det. Ni har krossat den enda drömmen som fortfarande fanns. TACK för att jag blir den som inte får åka till USA i höst. TACK för att ni ingett så mycket förhoppningar och varit de som sagt att: Jo men ställ in dig på att du får åka. TACK så hemskt mycket. Jag mår verkligen toppen nu.

Kan ju ta guldmedaljen i seghet på morgonen! När bussen till Äckeltuna går 8.25 och Sanna står och knyter skorna 8.17 och skulle kommit iväg kanske 8.19 så är det ingen idé att ens försöka hinna. Okej, jag hade kanske hunnit, men det hade lätt resulterat i genomsvettig helt skakig tjej på bussen. Palla!

Så nu tar jag det lite lugnt, sen går jag till skolan och pluggar till omtentan istället. Känns värt. För den ska jag sätta nu

Som vanligt när jag har arslet fullt och verkligen behöver ta tag i saker så händer det ingenting. Jag sitter här hemma på soffan, lägenheten ser ut som ett bombnedslag och disken står i högar. Jag borde ut och springa men tycker att det är för kallt. Jag borde gå till skolan för att skriva ut papper men orkar inte pallra mig dit.
Istället för att göra något vettigt så sitter jag här och känner mig trött och uttråkad. Va fan, skärp dig Sanna!
Så nu skriver jag en avbockningslista så det blir någon ordning i det här torpen.

Det är sjukt vad trött man kan bli på sig själv ibland.

Mina bästa mornar spenderar jag i ensamhet sånär som på sällskap av en spotifylista med bra musik. Idag är listan en salig blandning. Längtar bort lite till ett varmt land med en vit strand och kall öl. Det skulle mina vinterbleka ben inte ha något emot minsann!
Nu blir det till att dricka upp sista kaffeslurken och hojja till skolan. Där väntar mitt första möte med Weman (som jag egentligen inte tror finns) som ska föreläsa om.. Någonting.
Sen ska faren min bjussa på lunch. Man kan ha sämre tisdagar faktiskt.

Åter igen känns det fan jävligt hopplöst med allt och jag tror att jag har en förkylning på ingång. Inget är kul och skolan tar livet av mig långsamt men säkert. Det blir så när man inte kan ta en sak i taget. Jag har återigen inte lust med något och laga middag känns som världens projekt. Skulle lätt nöjt mig med en macka till mat men nu kommer Hannah om en stund och då måste jag laga mat. Tur det. Fan vad det här inte är jag.