När fantasin tryter eller inte tiden/orken finns, så kan ni prova det här... :D

Ta 1 burk tonfisk i vatten.
Blanda med önskad mängd keso
Skär en tomat i bitar.
Salta och peppra.
Blanda runt. Ät.

Proteinrik studentmat mami! Det är såhär vi har det!

Såhär när det börjar närma sig december och julstök och julklappsköp och mys i soffan med glögg och pepparkaka så känner jag mig lite ensam. Jag lyssnar på Jason Mraz och tänker att det vore bra fint med en snygg kille som sjunger fint och spelar gitarr sådär bra så man bara ryser av välbehag.

Jag ska egentligen inte klaga, jag är egentligen väldigt nöjd med mitt liv som det är just nu, jag är frisk, jag går en utbildning som jag verkligen trivs med och om ett och ett halvt år kommer jag förmodligen ha ett minst lika trivsamt jobb. Dessutom.. Sist och viktigast: Jag har världens mest omtänksamma vänner omkring mig som ser till att jag faktiskt vaknar glad nästan varje dag och gör mitt liv så otroligt bra som det är.

Så förlåt för att jag gnäller. Men en snygg gitarrspelande, sjungande kille skulle faktiskt inte sitta helt fel. Punkt.
Nu ska jag tentaplugga och försöka lära mig lite patofysiologi. Blogga borde vara förbjudet under tentaveckor. Punkt.

Nu glömmer vi patofysiologin och drar på feeeeet phest med slavarna från Kåren. YOOOOO!

Här sitter jag och grinar lite. O helga natt med Tommy Körberg är nog det finaste man kan lyssna på i juletid. Det är så vackert så man faktiskt fäller en tår och två.
Och lilla Lena som älskade den också. Cancer är en överjävlig sjukdom som borde utrotas.

Nu blir det ytterligare plugg en stund. Kaffe och patologi. Sen kommer Jenny och Krister på ett glas vin och sen blir det festligheter!

Sanna: Seriöst mamma, det enda jag önskar mig i julklapp är Olle på Idol. Fatta vad bra, då får du åka till Gotland rätt ofta kanske? Tror du det går att fixa? Puss

Mamma: Ska försöka! Det vore ju trevligt med Gotland. Lovar du att skippa Indien om jag fixar Olle? Kramar

Sanna: Jag kan inte lova något.. Men jag lär inte vara i Indien lika länge om jag har honom hemma. Eller så åker jag när jag blivit gammal kanske, men bara om jag har Olle :)


Susanna Sandin har gått bakåt 10 år i utvecklingen och blivit kär i en kändis. Åh lovely. Den dagen jag träffar Olle ska han bli min. Så jävla mumsig.
Nu ska jag plugga till medicintentan lite. Hejdå!

Fy fan. Idag är jag bara så fruktansvärt less. Less på att plugga vårdvetenskaplig filosofi om du-jag-det-relationer. Plöja böcker. Lära mig medicinska termer.
Jag är trött på att den ena eller andra tvättmaskinen alltid verkar vara trasig när jag ska tvätta och på att inte ha några pengar. Trött på att vinden blåser iskallt så man får ont i öronen och på att jag inte har någon att skeda med när jag känner mig ensam. Trött på att brittisk engelska fortfarande gör mig lite knäsvag.

Just nu skulle jag bara vilja sätta mig på ett plan till Thailand och leta rätt ett ställe där jag kunde jobba för mat och husrum. Ta varje dag som den kommer med ro och bara vara.

Jag önskar att jag hade en supertalang eller bara kunde spela gitarr fint så att folk ville lyssna. Jag önskar kanske lite att jag vann på en trisslott och slapp hata min lägenhet som jag egentligen älskar fastän den kostar mig mer pengar än vad jag har råd med. Jag önskar att jag var supersmart och hade fotografiskt minne så jag skulle sätta VG på tentan nästa fredag.


Ja... Det var väl ungefär allt för den här gången.


PS. Jag gjorde iallafall god mat idag. Spagetti med kyckling, spenat, creme fraische, vitlök och valnötter.

Håll en tumme nu, har skickat in alla papper till ansökning om bostadsbidrag. Tror inte det blir något, men man kan alltid hoppas.

Hur har jag kunnat missa att Hoffa släppt helt ny skiva?! Så jävla skönt med lite somrig musik såhär i snöstormstider. Så man kan tänka tillbaka på den alldeles förträffliga sommaren och Peace and löv och sånt där skoj.
Åh underbart, jag vill ha sommar och Peace.. TYP NU!
Oskar Linnros och jag ska dit :)


Annars har det inte hänt så mkt. Jag hade visst dödat min surdeg medan jag var i uppsala. Den trivdes inte i kylskåpet. Gör om gör rätt fröken Sandi.

Det värsta (och kanske bästa också..) med att ha en tenta framför sig är att det blir otroligt rent hemma. Det är rent och snyggt och tvätten är vikt och sorterad.
Sen tog det positiva slut. Man blir inte så lärd inom patofysiologi genom att vika tvätt och diska tyvärr :)
Fast, jag har pluggat också. Ganska så mycket. Då är man värd en kopp te och Ung och bortskämd en timme... Sen fortsätter det ett tag till..
Såhär går det när man åker på solsemester..

Ca 700 kr fattigare (mm nu äger jag inte många korvören ska ni veta) har jag fyllt på skafferi och kylskåp och frys. Nu klarar jag mig nog året ut. Nu är det bara ölen som saknas vänner!
Mamma och pappa-skjuts hem är det bästa jag vet : )

Finnes i kylskåpet: En liter mjölk, en burk kvarg, soltorkade tomater, pesto, senap...

Jag vet inte vad jag ska skylla på... Att det är november? Att det varit dåligt väder hela dagen? Att jag sovit på tok för lite? Att tvättmaskinen var trasig imorse när jag skulle tvätta? Att jag inte ätit någon ordentlig mat alls idag?
Idag funkar jag bara inte. På dansen funkade ingenting, när alla andra var nere på golvet stod jag där och såg ut som ett frågetecken och när alla sträckte upp höger arm så sträckte jag upp vänster.
Det har hänt så mycket de senaste dagarna. Massa ny information har pumpats in och det råder verkligen kaos i hjärnkontoret. Jag älskar det som händer, det är saker som intresserar mig. Men nu har det blivit lite för mycket trots allt.
Borde egentligen bara gå och lägga mig nu. Men det är så mycket som far runt i huvudet. Ikväll hade det suttit fint att ha ngn att sova brevid, som höll om en och sa att: Fan va bra du är. Eller: Jag tycker om dig, jättemycket. Eller bara mycket. Det hade funkat också faktiskt. För jag är faktiskt rätt bra. Men ensam.

Så förvandlades hela Västerås till ett vitt rimfrostigt vinterparadis där alla träden fått på sig sin vita dräkt. Det är så fint. Jag vill bara vara hemma, ligga under en filt i soffan, ha pepparkaksljusen tända och dricka varm choklad.
Tyvärr finns det inte så mycket tid till sånt idag, det ska förberedas inför kvällens faddermöte, det ska hållas faddermöte, pluggas patologi och sen till sist slavas.
Men det gör inget, allt är roligt så då känns det inte på något sätt betungande. Det enda som känns lite tungt är att det är onsdag, vilket gör att jag missar kvällens Grey.
Nu blir det en kopp uppiggande kaffe istället för varm choklad, dags att sätta fart med dagens bestyr!

En ganska grådaskig dag kan sluta så himla bra med hjälp av mycket små medel.
En påse godis, te, ljus som doftar pepparkakor och så sist men inte minst... Två av de mest fantastiska människorna i världen. Ni ger mig så mycket, tror inte ni anar....

Skönt att ansiktsboken påminner en om att man har årsdag med käraste, så man inte skulle glömma bort det. Då skulle Hannah nog tycka att jag var en dålig fru. Ett år som gifta idag iallafall. Hihi.

Helgen försvann i ett nafs eftersom jag varit på fadderutbildning med skolan. Ätit ihjäl mig och lärt mig en del nya grejer som kommer vara användbara som tusan till nollningen. Igårkväll efter ett litet krismöte bestämdes det även att jag Jenny och jag antagligen blir generaler. Det känns bra!

Ah just det! Jag klarade läkemedelsberäkningstentan! Så jag scorade allt som inföll under tentanveckan från hell :) Det betyder att kläderna som jag beställde från HM där mitt i allt är mycket välförtjänta!

Nu blir det frulle och vårdvetenskap.

För det mesta är jag en rätt så positiv tjej. Jag försöker att inte nedlåtas av saker och gör jag det så ser jag det som att "det kommer bli bättre". Kanske inte nu, men snart. Men sen ibland så är det precis som att verkligenheten sticker håll på min bubbla av positivt tänkande och då finns det absolut ingenting som hjälper.
Jag hatar det. Man blir alldeles tom och det känns som att man tappat luften av ett hårt slag i magen. Luften ligger liksom fast i halsen och kommer varken uppåt eller neråt.
Visst har jag kanske mest levt i en liten drömvärld, men det är väl det en del av livet handlar om trots allt? Att våga ha drömmar och drömma om att de en dag kan bli verklighet.
Jag vet inte, jag är mest så jävla besviken, fastän jag visste någonstans långt inne att det skulle bli såhär. Det förklarar så himla många saker.
Så nu känner jag mig mest jävligt naiv och dum. Som en liten fjortonåring som blir kär i en popartist. Den här drömmen ska jag knögla ihop till en liten jävla boll och lägg in längst ner, längst in i en låda.
Men. Det är väl som de säger. Det som inte dödar det härdar.. Fast det känns lika jävligt iallafall måste jag säga.

PS. Du förtjänar verkligen bitchslap.

Imorse när jag vaknade så visste jag minsann att det här skulle bli en dag av bästa slag! Miss Li höll låda hela förmiddagen medan jag pysslade på här hemma. Har hunnit med allt utom att plugga, det får bli lite läsa nu. Prioriterade en frufika hos Annso-prutt istället för att läsa om lidande. Bra val tycker jag.
Och så var det ju discofreestyle på träningsschemat ikväll och det gick så jävla bra. Svetten bara rann, precis som jag gillart.

Well, dags att ta tag i boken en stund, späckat schema imorn och i helgen lär man inte plugga. Då är man på fadderutbildning och där verkar man mest äta. Tur att jag tränat så mkt den här veckan då, vem säger nej till gratis mat liksom.

Petter visade mig ett akvarium igår. Man blir så harmonisk. Ska byta väckningssignal på mobilen minnsan.

Det värsta med dagen efter en fylla är inte ångesten. Det är inte tröttheten eller illamåendet. Det är inte minnesluckor och det är definitivt inte skavsåren på fötterna efter för höga/för osköna/för trånga skor.
Det är den här jävla förbannade ensamheten.
Ja det är ta mej fan inte lätt ibland. Ska ge mig ut på jakt efter ett öppet ICA och slösa lite pengar på onyttigheter. Och hälsa på morfar. Det är trots allt de dödas afton nu.

Att blogga istället för att tentaplugga hjälper inte ett dugg. Sjukt stor klump i magen och halsen. Torsdag kommer gå åt helvete. Just nu tycker jag att MDH är den sämsta skolan i världen.