Min mamma berättade en sak när jag träffade henne förra helgen. Hon har blivit månadsgivare till Läkare utan gränser och jag blev så stolt och glad! När jag slutat plugga ska jag också bli det. Lika bra som mamman min <3

God morgon vänner!
Har kommit fram till att det här är den absolut bästa stunden på hela dagen. Frukost och kaffekopp i lugn och ro. Jag kan äta frukost i en halvtimme innan skolan. Alltid i sällskap av Morgonpasset. Det är så man samlar energi till långa och korta dagar!

Igår firade vi Sanna på Tabazco. Nio av mina favoriter i hela vida världen, vin och en himla masa tapas. Tror inte att man kan spendera en vanlig onsdagkväll så mycket bättre. Och varje gång tänker man att fan, snart är vår tid här tillsammans slut och varför har vi inte gjort det här oftare? Varje gång säger man att ja men nu ska vi skärpa oss. Men oftast rinner allting ut i sanden ändå. Det är så förbannat tråkigt, för livet är så himla kort och ändå har man så himla många måsten att hinna med. Vår generation kommer ligga på dödsbädden och ha dåligt samvete över att man inte tog vara på saker medan de varade. Att man alltid jäktade framåt och inte njöt av måndag när det var måndag utan istället planerade sin onsdag i huvudet.
Jag har varit ett praktexempel på detta. Planera planera planera. Helst en vecka framåt i tiden. Och varje dag kämpar jag med att ändra detta hemska västvärldstänk och istället njuta av stunden. Och man kan ändra sig bara man vill :)

Iallafall. Den där långa parantesen var inte tänkt att komma där.. Men vad gör det. Nu är det dags att borsta tänder och sminka fejset och sedan dra till skolan och skriva klart resultat.

Ikväll kommer förhoppningsvis Mathias och helgen ska inte bli annat än lugn och skön. Svampplock i skogen och film och god mat. Så är det gott folk! Här kommer en bild på finaste Sanna och all god mat vi satte i oss igår.

Hej hej hallå!
Idag är jag och bloggen med i UNT. Skoj skoj och fint repotage tycker jag :)
Ikväll tar vi ledigt från skoltänk och uppsats och samlar tjejerna för att fira Sanna som fyllde år för ett tag sedan. Det blir tapas och ett glas onsdagsvin och jag tänker vara så här fin!

Hej hej hej hej hej!
Igår blev jag glad, för då fick jag beröm för bloggen och dess raka inlägg :) Det efterönskades fler sådana inlägg. Raka inlägg som folk kan lära sig av (tror jag att jag fick ihop det till). Då blev jag väldigt glad! Att det finns människor som tycker att jag har vettiga åsikter och som gillar hur jag skriver. TACK TACK TACK!
Ska klura ut något nytt att skriva om snart, det lovar jag er!
Men nu ska jag till skolan först. Anna (chefen för utlandsstudier something something) ska hjälpa mig att fylla i ansökningspaprerna till Thailand. NU HÄNDER DET GREJER VAA!!! :)
Annars kommer jag mest hänga i biblioteket med Linda och León. Här ska det skapas resultat på den förbannade uppsatsen.

Puss på er

Sällan sitter jag vid den här tiden på dygnet och pluggar. Det har varit en lång lång dag och snart ska jag ge upp och gå och lägga mig. Man skulle haft en sån där tidsvändare som Hermonie i Harry Potter har. Och en näve koffeintabletter kanske.
Idag fick jag ett mail från Linn (som är en gammal kompis från Enköping) som jobbar som frilansjournalist på UNT. Hon intervjuade mig i somras angående min blogg och imorgon ska det komma i tidningen. Så håll ögonen öppna!

Ni borde kolla in Linns fina fotoblogg här föresten!

Hello.
Efter en timmes artikelsök har jag hittat den sista (PEPPA DEN VA!!!) artikeln till analysen på uppsatsen. För närvarande har vi 10 stycken artiklar till analys, varav fyra är kvantitativa och sex är kvalitativa! YEEEES och woooho vad skönt.
I eftermiddag ska jag söka artiklar tillsammans med bibliotikarien Victor, så då kanske vi hittar en till goding av kvalitativ karaktär. Det vore perfekt. Och då är vi åter igen i fas och kan skriva klart ett resultat den här veckan (kan vi ändå, men ju fler kval. artiklar desto gladare lärare).
Dessutom har jag snokat rätt på en grym artikel som lärarna kommer älska i vår bakgrund.

Alltså FÖRLÅT för min hyper angående c-uppsatshelvetet men ni anar nog inte hur lättad man blir när det äntligen vänder efter veckor av motvind i uppförsbacke. Man ser liksom kanske en liten strimma ljus långt långt bort en tunnel och då blir man fantastiskt glad. Tror ingen kommer vara så stolt över sin färdiga uppsats som jag kommer vara. Så det så.
Så förlåt. Och hoppas att ni har överseende. :)

Hej hej.
Här sitter jag och är helt galet slut. Så fruktansvärt trött. Så kan det gå när man är ute och svirar två dagar i rad. Baaaaah. Egentligen så har jag föreläsning i extrakursen idag men ärligt talat så struntar jag i det. Det ligger på hyllan lite för tillfället, vet inte om jag ska fortsätta läsa den.
Känns som att det är mycket ändå just nu. Uppsatshelvetet som ska bli klart i tid. Ständigt ont i magen liksom. Längtar till vecka 44 när vi förhoppningsvis är klara. Till dess får jag väl införskaffa mig typ protonpumpshämmare och kanske en liten Prozak.

Nu ska jag nog försöka göra något vettigt. Typ kanske sammanfatta och börja skriva resultat på våra kvaliatativa artiklar?!

Oj oj oj lilla levern... "en eller två öl" blev pubrunda med bästa grabbarna och så klubbande på Snerkes igår. Välte nästan ner ett mixerbord för djn, dansade mig genomsvettig och snodde shotsglas som vanligt. Hällde säkert lite öl på någon. Ni vet som det brukar bli :)

Idag har vi mest legat i sängen, kollat på veckorepriser av tv-program man annars inte följer och ätit mackor i sängen. Ikväll ska vi shuffla vidare på Uppsalas största nation Norrlands, äta gratis pirog och dricka rövvin. Iklädd mitt nya fina linne som jag fått av Ann-Sofie.

Dags att suffla iordning sig, om en halvtimme kommer brudarna!

god morgon!
Nu är jag åter i Enköping och idag ska vi plugga hemma hos Linda. Jag har bestämt att korven/ålen/snutten (Lindas son León, 6 månader) och jag ska bli bästisar idag. Finaste bebisen i världen!
Igår var vi revanschsugna efter tisdagens kritik. Så vi skrev ett väl motiverat mail till handledarna där vi skrev varför vi ska fortsätta att göra som vi gjort hitills. Jag hoppas att vi får över dem på våran sida. Så nu får ni fan hålla alla tummar och tår som det går att hålla!
Pepp pepp pepp!

En annan sak som jag peppar för är att det är fredag imorgon. Då far jag till Uppsala och till Mathias. Det kommer in en massa pengar på kontot imorgon så då kan man unna sig ett glas vin på krogen och ett par strumpbyxor på stan. Sen på lördag blir det utgång på Norrlands Nation tillsammans med Madde och Malin. Krogen är öppen enda till fyra, så då ska vi dansa tills fötterna blir alldeles trötta!

Och så en sak till att peppa för... Har hittat stipendium från Vårdförbundet att söka. Alexandra sa att de nog kommer betala flygbiljetten. Och sen får vi sex tusen av skolan i resbidrag. Plus att jag inte kommer ha ngn hyra eller lägenhet som kostar pengar då vi är borta... Dvs.. En hel del extra i kassan! PEPP!

Puss på er. Nu ska jag till Linda och sen vidare till min nya tandis Petrus. Idag ska han slipa till lagningen på min framtand. (pepp!)

Hej.
Jag dricker kaffe och provar igenom alla fina kläder jag fick av Ann-Sofie igår. Under ögonen har jag svullnader stora som tepåsar. Sånt är livet om man heter Susanna Sandin just nu. Iallafall har jag hittat outfit till lördagens utgång bland ärvegodset och dessutom fick jag en massa annat fint. Bland annat en klänning och en kjol som ska få följa med till Thailand. Yes. Gäller att fokusera på något jävligt kul långt bort i fjärran för att hålla modet uppe. Den här tjejen ger inte upp ser ni.

Efter solsken kom det en stor jävla regnskur. Fy fan. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kan iallafall säga att den här dagen garanterat INTE går till världshistorien som en av de roligare. Och nej det verkar inte finnas någon ävre gräns för hur mycket skit det ska vara med uppsatser och PM och fan och hans moster. Inte i mitt fall. Snart går det inte att räkna på en hand hur många gånger jag/vi fått lov att ändra syfte, bakgrund, metod. För om vi ska göra som handledarna vill så har vi för närvarande mindre material som kan användas än när terminen började.
Jävligt kul. Men. Det ska väl gå på något jävla sätt. För ska man bli sjuksköterska så måste man genomlida skiten.
Så är det med det.
Godnatt.

Möte i Eskilstuna med koordinatorn idag. Kan ju säga att jag inte kunde stå still när jag kom hem. Hoppade runt till toner av ljuv musik samtidigt som jag lagade mat. SÅ glad var och är jag och SÅ lättad kände jag mig efter dagens möte. Så himla skönt att äntligen få lite klarhet i saker, att se att koordinatorn är hur lugn som helst och verkar ha koll samt att höra att studenter blir väldigt väl omhändertagna i Rangsit.

Så.. Nu ska jag berätta!
När vårterminen börjar så kommer jag, Emelie och Alexandra som jag ska åka tillsammans med  att göra 8 veckor praktik i Sverige. Då kommer vi få göra vår psykriatiska placering och vår sjukhus (typ vårdavdelning) placering. Sen är det dags (antagligen)... Då har vi hamnat i vecka 13. Så den veckan eller veckan därefter bär det av till Bangkok. Det är i slutet av mars vilket känns SUPER eftersom jag kan säga upp lägenheten då och spara ca 8000 kr. Sen kommer vi vara i Thailand i 6-8 veckor beroende på vad vi väljer att göra för placeringar där. Antingen gör man sin geriatrikplacering (äldrevård, fast inte på boende utan förhoppningsvis en sjukhusavdelning som är inriktad mot äldre. Blir med andra ord en thai-sjukhusplacering och en svensk. WOHO!). Sen ska vi ha två veckors primärvårdsplacering, som kan göras i antingen Sverige eller i Thailand.
Summa summarum kommer vi kunna tillbringa hela 8 veckor i Thailand om planen går i lås. Koordinatorn skulle maila de thailändska kontakterna och fråga om våran "plan" är möjlig att genomföra. Så håll en tumme för fasen!
Sedan när vi kommer hem så går hela stora klassen i skolan i två veckor. Sen är det bye bye liksom. Och så är vi färdiga sjuksköterskor.
HELT JÄVLA SINNESSJUKT.
Och jag har så mycket planer. Och det känns som att man har hundra saker att tag i. Samtidigt som jag känner att uppsatsen måste komma i första hand just nu. Men det kan jag säga er... Att det är jävligt svårt att fokusera på c-uppsats när man fått reda på att man antagligen kommer få spendera hela två månader i världens bästa land OCH dessutom inte behöva härva på äldreboende i sex veckor hemma. KALASMÅNDAG!
Nu måste jag ta mig samman och läsa en artikel. Sen bums i säng. Läääär ju inte kunna sova :)

Imorgon är det handledning av uppsatsen hela dagen lång. Jag tycker att vi fastnat lite och står och stampar. Känns lite jobbigt att inte veta hur vi ska komma vidare på ett bra sätt liksom. Tur att det är handledning imorgon så att vi förhoppningvis kan få hjälp. Så länge får jag väl bara läsa läsa och hoppas bli klokare av det.

Redan igår när jag skulle somna så smattrade det lite smått på rutan. Imorse när jag fällde upp persiennerna så var himlen alldeles höstgrå och det kommer fortfarande ner regn från himlen. Kom att tänka på att det är lite synd att det inte finns takvalv som ändrar efter vädret ute, som de har i Harry Potter. Det vore fint. Och nej, glastak är inte riktigt samma sak.

På eftermiddagen idag ska jag åka till Eskilstuna. Äntligen. Skräckblandad förtjusning i magen. Är det idag vi äntligen kommer få konkreta detaljer om praktiken i Thailand? Håll en tumme runt tre. Jag blir lite nervös och spänd av att bara tänka på det!

Nej ni. Tiden rinner iväg som regndropparna som droppar ner i avloppsbrunnarna utanför. Nu ska jag stänga av morgonpeppen Foo Fighters och sätta av till skolan. Idag ska jag äntligen bli av med en av mina dyra kursböcker! Woho! Hejdå

Usch. Gillar verkligen inte det här med förkylningar. Stadie ett (ont i halsen) har snart passerat helt. Nu vet man vad som väntar: Tryck runt ögonen, snuva och så lite feber på det kanske. Woho :(
Jag vill träna.

Jag är en sån här person som har ganska svårt för att inte tänka på/fantisera om/oroa mig över hur det kommer bli "sen". Sen kan vara om 10 år, sen kan vara imorgon, sen kan vara om 6 månader. För det mesta så oroar jag mig inte speciellt mycket utan är nog mest nyfiken på hur livet ser ut just då. För man vet ju aldrig aldrig vad som kommer hända. Det går bara inte. Så jag skyller nog dessa tankar på min otroliga nyfikenhet och vilja att utforska och veta. Men ibland är det bara så jävla jobbigt. Att behöva undra, att alltid fundera. Man får liksom ingen ro..

Och nu är det mycket tankar som vandrar fram och tillbaka, som jag vrider på tio olika sätt från olika vinklar för att komma fram till ifall något är bra eller dåligt. I de flesta fallen så kommer jag inte fram till någonting, eftersom jag ändå aldrig kan veta hur det blir i slutändan....

Just nu tänker jag ganska mycket på hur livet kommer se ut efter skolan. På att det är himlans kul att bo i Västerås, men att lönen som sjuksköterska på sjukhuset är där är fruktansvärt dålig vad jag hört, om man jämför med andra ställen. Och en bra ingångslön måste man ju ha, eftersom det sätter ribban för löneutvecklingen för resten av karriären. Men det var ändå väldigt trivsamt och intressant att vara på avdelning 8. Och de tyckte om mig. Så jag skulle säkert kunna få anställning där om jag sökte. Men å andra sidan så kommer med största sannolikhet ingen av mina närmsta vänner att stanna i Västerås efter att skolan är slut. Och jag har lägenheten här i Enköping. Och pendla och ha en sämre lön än vad jag kan få här är ju bara att utesluta.

Sen har vi eventuellt jobb och framtid här i hålan Enköping. Här spenderade jag hela min sommar i stort sett och det var roligt. Jag trivs fantastiskt bra på mitt jobb här. Och jag tycker jättemycket om alla arbetskamrater. Och det är en ganska så bred avdelning med många olika slags diagnoser. Och sen så ger det meriter inom akutsjukvård. En bra plats att börja sin karriär på alltså. Och ganska mycket bättre ingångslön än både Västerås och Uppsala, om man jämför just nu. Men sen är det ju just det. Vad har den här staden att erbjuda mig? Hur många av mina kompisar kommer vara kvar här när jag kommer hem? För mig är Enköping en håla som jag vill komma ifrån, jag vill verkligen inte bli fast här. Men ändå... Billigt boende i en fin lägenhet som är min alldeles egna. Och vännerna kommer ju finnas i närheten. Och inte så långt till Mathias heller.

Och så finns Uppsala. Fantastiska Uppsala där jag nog helst av allt vill bo. Men där det är en chans på miljonen att man får ett boende. Men ändå. Uppsala kommer alltid vara Uppsala med sitt fantastiska uteliv och där Mathias också bor. Jobba på ett stort universitetssjukhus. Pendla då? Nej aldrig. Jag tycker att det är fasansfullt att gå upp och börja kvart i sju när jag har nära till jobbet. Hur skulle det gå om man var tvungen att pendla en timme? Nej usch.

Vilken jävla i-landsdilemma det råder i mitt huvud. Massor med möjligheter och här sitter jag och gnäller. Men så får det nog vara. Den ständiga oordningen i mitt huvud stör mig. Men visst kommer även det här som alla små petitesser lösa sig på det ena eller andra sättet. Tills dess får jag väl helt enkelt lägga funderingarna på hyllan eftersom jag ändå inte kommer veta än på ett tag. Nu ska jag göra en äppelpaj som My och jag ska sätta i oss ikväll.
Hejdå/S.

Hej hej hej hej.
Nu är jag i Uppsala och Mathias har cyklat iväg till skolan en stund. Då ska jag plugga... Mmm just det. Plugga! Har inte gjort en endaste vettig sak idag. Jo, öppnat våra opponenters arbete och skrattat åt ett roligt namn på deras referenslista. Ching ching chung hade skrivit en artikel.
Annars har jag mest ätit cashewnötter med svarta sesamfrön på. Mathias och jag har ätit thaibuffé också, som även serverade SUSHI idag. Inbillar mig att det är extra bra om man har ont i halsen, wasabi rensar ju ut det mesta liksom. Skönt att vara här. Prata löst om fratidsplaner och visioner och drömmar och sånt. Ventilera ventilera. Efter thai-mötet med thai-koordinatorn på måndag så kanske den närmsta framtiden är lite mindre grumlig. Håll en tumme.
Nu ska jag läsa en engelsk artikel om stigmatisering inom vården. Heeeejråååå

Hela veckan har jag velat isolera mig från omvärlden och inte uppskattat sällskap speciellt mycket. Och nu, när jag sitter i Enköping och inte har så mycket vänner till hands så vill jag bara träffa alla NU NU NU! Suck...

Hej hej.
Ont i halsen fortsätter väl ett tag till då. Förutom det dras jag med en jättepipig liten katt som nog är ledsen för att mamma och pappa åkt bort och för att hon inte får gå ut just nu. Hårt liv när man är kisse I guess.
Hon är iallafall rätt söt. Nu ska jag åka till Linda och så ska vi jobba på uppsatsen. Tycker vi är väldans ambitiösa.

Här sitter jag och känner höstdepressionerna bara svepa in över mig. Allt känns skit och jag är så himlans himlans trött. Energin blåste nog iväg med Katia-orkanen, så den är borta nu.
Hela mitt jag och livet känns så otroligt oglammigt faktiskt. Min middag bestod av en korvgryta som verkligen sett bättre dagar. Intogs tillsammans med snabbmackaroner i brist på fanstasi och ork direkt ur matlådan. På bloggarna jag följer är alla skitpiffiga (jämt) och jag ser ut som en påse skit hela jag. Utstrålar GRÅTT bara... Mitt schampoo är slut och det känns liksom löjligt skönt att jag ska åka hem ett par dagar så att jag "slipper" slösa min ica-check på 25 kr på schampoo. För dyrt frisörschampoo har faktiskt inte den här studenten råd med.

Mitt i allt negativa tänkande försöker jag peppa till och tänka att jag inom ungefär 6 månader befinner mig i Thailand på UTLANDSPRAKTIK och får kolla på kejsarsnitt på små thaibarn. Hur coolt är inte det på en skala? Återigen känna avgaserna tränga in i varenda liten lungkapilär och smeta svart skit på insidan av lungorna. Gräva ner tårna i sanden på en strand där vattnet är klarblått och dricka en chang till det kanske. Eller en lemonshake. Igår när jag inte alls kände för att plugga slängde jag iväg mail till inblandade människor i mitt och Emelies äventyr. Kollade kursplanen för våren (30 jävla poäng praktik ska vi ha!!! Jobbigt om man får U.....) 9 veckor verkar det som att vi ska avverka i skolan innan det är dags att åka.. Fast.. Vi ska strida lite för att få nalla någon/några veckor av äldrevårdsplaceringen som är 8 veckor, vilket skulle innebär lite tidigare avfärd. Jag VILL.

Alltså dör lite. Katia är fortfarande kvar och jag blir alldeles förbannat hösttrött av henne. Och sen dessutom är jag alldeles förbannat hösttrött av alla baciller som tagit hals i besittning. Jag hinkar te och har på mig mina tjockaste tröjor och fryser ihjäl iallafall. Ikväll ska jag verkligen lägga mig tidigt, men spontankvällar med kladdkaka hos Malin och tre timmars skitsnack var inte fy skam det heller.
Nu ska jag försöka klä mig vettigt så jag orkar hela dagen i skolan. Åh jag vill bara sova idag!

Åh vilken dålig pluggdag. Noll motivation hela dagen, har sysslat med allt annat än att komma någon vart. 160 ord. En liten liten kissdroppe i Nilen skulle man kunna säga. Men. Jag har ju läst en del också. Det måste också göras. Men som sagt. Mest har jag hållt på med annat.
Pratat med min nya tandis Petrus i telefonen som avrådde starkt från att sätta en krona på framtanden av en massa anledningar. Istället ska de fixa till lagningen och så kanske de kan fixa till färgen lite också. Blir säkert bra, jag tror på Petrus.
Lämnat in min juvel på lagning (knappt tre veckor efter köp, har verkligen varit VARSAM om mobilen så jag hoppas verkligen inte att jag behöver betala ngt).
Jag har varit i skolan och räknat märken och kollat om idioterna som vandaliserade VIPS-rummet städat efter sig. Jävligt tur för dem att det inte saknades något (jo den stora flaggan, men behåll den ni, vi kan hämta den när vi behöver den). Det känns förbannat dumt att gå in i ett annat linjeföreningsrum med nyckel när man vet vilka som kommer in. Polisanmälan dirre om något hade saknats säger jag bara. Kalla mig gnällig men jag förstår mig inte på vandal-humor. Dessutom - trist att man inte kan lita på folk och att årets nollning gick rejält över styr på slutet.
Jag har mailat koordinatorn i e-tuna och studievägledaren åt mig och Emelie. Ska undersöka möjligheter om hur vida det skulle gå att möblera om praktiken här hemma (och slippa en del veckor inom äldreomsorgen) och dessutom få till en somatisk placering hemma OCH i Thailand. Går antagligen inte alls men värt ett försök.

Om en halvtimme blir det träning. Hade verkligen hoppats på att få mer gjort idag men det verkar inte som att det kommer bli så mycket mer. Lär försöka få klart det jag påbörjat iallafall. Heja heja (not)!

Stormen Katia verkar ha kommit på besök. Bladen står rakt ut i en horisontell linje på träden och det viner om hörnen på huset. Till och med ljusen fladdrar här inne litegrann.
Jag har just avslutat en grötfrukost ackompanjerad av John Mayer och Jack Johnsson. Nu dricker jag kaffe ur en fin mugg och beställer peppande tidningar i form av Vagabond. För att jag behöver det i regnet och kylan och blåsten.
Hoppas ni får en fin dag kära vänner.

Oh good Lord. Klockan är halv elva på kvällen och det är måndag. Jag vill blogga men ändå suga lite på karamellen och allt fint pepp och fina ord som ni gett mig. Så jag testar att tidsinställa. Klockan 23.59 ska det här publiceras (om det funkar). Iallafall..... Ni är fantastiska allesammans. Det finns få saker jag uppskattar så mycket som reaktioner på sådant som jag skriver här. På sistonde har det nog inte funnits så mycket att få reaktion på. Men ikväll så fick jag vad jag ville ha. Så tack för kommentarer om läckra ben med mera. Ärligt talat så skiter jag i mina ben just för tillfället, jag hoppas att ni förstod det stora hela av inlägget (vilket jag tror att ni gjorde naturligtvis).

Idag har jag "jobbat hemifrån" som jag berättade tidigare. Jag är sämst på att jobba hemifrån för min diciplin är verkligen hemskt dålig. Fått lite gjort, men önskar att det hade varit mer. Så imorgon får det nog bli skärpning. Men idag har jag hunnit med en del annat än plugg (mindre nödvändigt men ack så skoj). Bland annat har jag gjort världens godaste köttfärsås med en hemlig ingrediens och äppelsnacks (torkade äppelringar som är bra att ha till hands när sötsuget slår till. Garanterat bättre än godis eller bulle. Supergott också!). Carro har hälsat på och druckit kaffe och jag har sett senaste True Blood. Det enda jag inte gjort som var med i dagens planering var ett gympass, men när man går runt i tjock stickad kofta och sockor och ändå fryser så tycker jag att man gör bäst i att skita i träning. Ska studsa extra mycket på passet med Frida imorgon istället.

Puss på er och tack för idag! (nu ska jag försöka knyta ihop påsen med dagens plugg innan sex and the city börjar, bättre sent än aldrig.)

Ibland blir jag så less. Så förbannat less på mig själv och min ibland så hemskt dåliga självkänsla. Tog en titt på utsidan av mitt ena lår idag efter duschen och kände mig så jävla ledsen över att mina ben alltid är så fula, bleka och blodådriga. Sen tänkte jag att jag aldrig någonsin kommer ha eller få fina utsidor på låren.

Varför? Alltså jag bara undrar varför i hela fridens namn man (jag vet att jag inte är ensam om detta fenomen) alltid ska fokusera på det som man tycker är fult eller/och dåligt hos sig själv. Nej. Mina lår har aldrig varit och kommer aldrig bli sådär pinnsmala som dagens HM-modellers ben är. Men jag är väl så väldans mycket mer och annat än ett par lår? Jag är då otroligt omtyckt bland mina vänner. Jag tycker faktiskt att jag har en väldigt söt näsa med massor av fina fräknar på och dessutom har jag minsann fått höra att mina ögon är det vackraste han hade sett.
Än sen att jag har ytliga blodkärl och ett par celluliter? Jag har världens skönaste personlighet och jag älskar att vara glad och få folk att skratta. Det känns som att det i längden betyder mer än en liten grop som ingen ändå ser eftersom man i Sverige mest går i långbyxor.
Och dessutom så var det en kille som en gång sa att han tyckte att mina ben var jävligt snygga. Trots att de är så korta så att jag alltid får sy upp alla jeans en dm.

Så för faen faktiskt. Sluta nojja. Titta istället på alla bra saker som du är och som är du. Vem fan bryr sig om en blodådra på benet? Alla har dem, annars skulle det inte gå.

Det är galet att det kan ta en hel eftermiddag att läsa en artikel och skriva ner hela 145 ord som passar in i det tänkta sammanhanget. När uppsatsen är klar ska jag belöna mig själv med något riktigt fint. Och jävlar vad stolt jag kommer vara. För tusan vad svårt det här är. Nu tänker jag laga köttfärsås och spagetti, lyssna på Mumford & Sons och sedan sätta tänderna i den andra artikeln. 145 ord liksom... En piss i nilen. Jag skrattar mest åt det faktiskt!

Klockan är halv tre och Mathias sover fortfarande i soffan. Jag har flyttat datorn till köksbordet och läst bloggar jag inte hunnit följa i flera timmar nu känns det som. När man skriver uppsats och det är nollning så hinner man inte med sådan lyx känns det som. Så nu har jag tagit igen all förlorad tid. Och ätit brieost på smörgås och druckit kaffe. Igår ringde en klasskamrat som läser samma extrakurs som mig och sa att vår heldag var inställd för att läraren var sjuk. Så imorgon ska jag skrota hemma, baka bröd och städa. Plugga såklart också, men mest bara vara själv och njuta av en extra "ledig" dag. Känns himla fantastiskt faktiskt.

Ojojoj. Veckan har verkligen flugit iväg och jag förstår då inte att det rent av är fredag redan. Tiden rusar iväg och snart har halva september gått. Ehm... Vad hände där?
Veckan har ägnats åt en massa massa plugg. Jag ägnar mer tid i biblioteket och i datorsalar än hemma för tillfället. Men, just nu är det nog det som krävs för att det ska bli någon uppsats av det här i huvudtaget. Helvete vilken bergochdalbana det varit sista tiden. Just nu verkar det iallafall som att vi fått rätsida på det hela, men det är bara just nu.
Igår kom Mathias hit. Lovely. Men trångt. Jag beundrar verkligen alla som bor två stycken i lägenheter som är lika stora som min. Det räcker med att man ska läsa något och den andra tittar på tv så blir det jobbigt.
Ikväll blir det mysmiddag med ryggbiff och klyftpotatis och imorgon är det avslutning på nollningen med olympiad hela dagen och klubb på kvällen.
Lär bli bra. Nu ska jag läsa artiklar om sjuksköterskors bemötande mot patienter med alkoholproblem.
Puss på er

vissa kvällar saknar hjärtat sin hjärtevän och själen sin själsfrände så att man inte vet vart man ska ta vägen. Det finns då verkligen ingenting som hjälper kvällar som dessa. Bara stålsätta sig mot dessa tankar och känslor och gå och lägga sig.
sedan finns det andra kvällar, när det är 20 grader varmt fastän det är 4:e september och klockan på nio på kvällen när man går till ica för att man druckit upp hela litern med mjölk dagen innan för att bakisheten känns lite bättre när man dricker massa mjölk. när man helt plötsligt får energi att laga ost och skinkpaj och diska bort ett berg med disk fastän att klockan ät halv tio. när man kan ha dörren öppen utan att en enda mygga kommer in för att det blåser starka men helt ljumna vindar, fastän att det redan är 4:e september.
den här kvällen ska jag ta vara på och komma ihåg när saker känns jobbiga.
sista hösten i Bästerås.

det är så jävla jobbigt ibland. att ha en fantastiskt trevlig kväll. att sedan komma hem till en lägenhet där alla lampor är släkta och där är allt tyst. har man tur så möts man av ett kontigt smakande ljud från kylskåpet som säger välkommen hem. att sakna den där stora tunga kroppen som man annars trängts med så många gånger i smala sängar. som snarkat en i örat så man typ irriterat ihjäl sig.
men igår när jag kom hem så hade jag fan gjort vad som helst för ett snark i örat från Mathias. vad om helst. måste stå ut en vecka till

Bah. Långpass i skolan mellan 13 och 18 idag. Vi skriver och skriver på bakgrunden och tankeprocesserna är i full gång. Fan vad jag kommer andas, leva och tänka c-uppsats i tio veckor. C-uppsats. Fattar inte att det redan är dags att skriva examensarbete liksom. Ballt att jag förhoppningsvis kommer ha en kandidatexamen till sommaren. Inte illa pinkat Fröken Sandin.

Ikväll hade jag tänkt att göra pannkakor men jag hittade lyckligtvis en burk med köttfärsås i frysen. Så fruktansvärt trött. Så ikväll blir det chillidill och lite städ och tända ljus och ganska mycket Oskar Linnros som förövrigt tar avsked av sin soulpop på Gröna Lund ikväll. Där skulle man kanske vart.
Aja, det är rätt bra här också.

Imorse vaknade jag när klockan ringde och insåg att jag inte alls behövde gå upp. Somnade om och vaknade ett par timmar senare, intog frukost i form av en överbliven pizzasallad och ett glas vatten. Mumma!
Fönstret står på glänt och det kommer in jättekall luft. I andra fönstret lyser solen. Välkommen september.