Hej på er!

Hej på er godingar!

Hello lovers!

Idag är det äntligen dags! Om fyra timmar ska vi ses på Arlanda, checka in våra ryggor och ta en sväng i taxfree shopen. Sedan tänker jag nog ta en stärketå för att lugna nerverna.

Hej bloggen.

Det har varit inofficiellt i drygt en vecka nu. Nu är det så jävla officiellt: VI SKA TILL THAILAND PÅ UTLANDSPRAKTIK!!!!!!!!!!!!

"

Hej,

Jag har fått frågor från er gällande vårens planerad utbyte till Rangsit och efter det har jag skrivit till vederbörande vid Rangsit för att försök och få klarhet i hur det är tänkt gällande inkommande studenter.

De har nu skickat hem alla internationella studenter förutom våra t-6 studenter som har fått placeringar i andra område och kommer kunna i stort sätt kunna genomföra sin VFU.   Jag har nu blivit informerat om att de inte kan ta emot internationella studenter till våren då översvämningssituationen är ännu värre nu.  De räknar med omfattande renoveringsbehov och kommer ha svårt att klara av sina egna studenter.

Därför måste jag tyvärr meddela att era utbyte inte kommer kunna bli av.  Jag tycker att det är enormt tråkigt då det var er sista chans till ett utbyte.  Vi kan tyvärr inte styra över detta och jag tror att ni både förstår och kanske har anat att översvämningen kunde påverka ert utbyte.

Jag tar kontakt med VFU samordnare omedelbart och ni kan behöva ta kontakt med de också.

Ledsen för det tråkiga beskedet."

Jag är också så jävla ledsen. Så ledsen så att jag knappt kan andas. Varje gång jag försöker lugna ner mig så river det på insidan. Det värker som att något håller på att trasas sönder där inne. Jag orkar inte mer nu. Inte bara en utan två gånger har jag blivit berövad på något som har fått mig att orka fortsätta. Inom loppet av ett halvår. Jag fattar inte hur mycket man ska behöva stå ut med.
Och jag förstår. Och jag känner med thailändarna som kämpar för sina liv. Men det är inte det jag vill höra just nu.

Möte i Eskilstuna med koordinatorn idag. Kan ju säga att jag inte kunde stå still när jag kom hem. Hoppade runt till toner av ljuv musik samtidigt som jag lagade mat. SÅ glad var och är jag och SÅ lättad kände jag mig efter dagens möte. Så himla skönt att äntligen få lite klarhet i saker, att se att koordinatorn är hur lugn som helst och verkar ha koll samt att höra att studenter blir väldigt väl omhändertagna i Rangsit.

Så.. Nu ska jag berätta!
När vårterminen börjar så kommer jag, Emelie och Alexandra som jag ska åka tillsammans med  att göra 8 veckor praktik i Sverige. Då kommer vi få göra vår psykriatiska placering och vår sjukhus (typ vårdavdelning) placering. Sen är det dags (antagligen)... Då har vi hamnat i vecka 13. Så den veckan eller veckan därefter bär det av till Bangkok. Det är i slutet av mars vilket känns SUPER eftersom jag kan säga upp lägenheten då och spara ca 8000 kr. Sen kommer vi vara i Thailand i 6-8 veckor beroende på vad vi väljer att göra för placeringar där. Antingen gör man sin geriatrikplacering (äldrevård, fast inte på boende utan förhoppningsvis en sjukhusavdelning som är inriktad mot äldre. Blir med andra ord en thai-sjukhusplacering och en svensk. WOHO!). Sen ska vi ha två veckors primärvårdsplacering, som kan göras i antingen Sverige eller i Thailand.
Summa summarum kommer vi kunna tillbringa hela 8 veckor i Thailand om planen går i lås. Koordinatorn skulle maila de thailändska kontakterna och fråga om våran "plan" är möjlig att genomföra. Så håll en tumme för fasen!
Sedan när vi kommer hem så går hela stora klassen i skolan i två veckor. Sen är det bye bye liksom. Och så är vi färdiga sjuksköterskor.
HELT JÄVLA SINNESSJUKT.
Och jag har så mycket planer. Och det känns som att man har hundra saker att tag i. Samtidigt som jag känner att uppsatsen måste komma i första hand just nu. Men det kan jag säga er... Att det är jävligt svårt att fokusera på c-uppsats när man fått reda på att man antagligen kommer få spendera hela två månader i världens bästa land OCH dessutom inte behöva härva på äldreboende i sex veckor hemma. KALASMÅNDAG!
Nu måste jag ta mig samman och läsa en artikel. Sen bums i säng. Läääär ju inte kunna sova :)

Här sitter jag och känner höstdepressionerna bara svepa in över mig. Allt känns skit och jag är så himlans himlans trött. Energin blåste nog iväg med Katia-orkanen, så den är borta nu.
Hela mitt jag och livet känns så otroligt oglammigt faktiskt. Min middag bestod av en korvgryta som verkligen sett bättre dagar. Intogs tillsammans med snabbmackaroner i brist på fanstasi och ork direkt ur matlådan. På bloggarna jag följer är alla skitpiffiga (jämt) och jag ser ut som en påse skit hela jag. Utstrålar GRÅTT bara... Mitt schampoo är slut och det känns liksom löjligt skönt att jag ska åka hem ett par dagar så att jag "slipper" slösa min ica-check på 25 kr på schampoo. För dyrt frisörschampoo har faktiskt inte den här studenten råd med.

Mitt i allt negativa tänkande försöker jag peppa till och tänka att jag inom ungefär 6 månader befinner mig i Thailand på UTLANDSPRAKTIK och får kolla på kejsarsnitt på små thaibarn. Hur coolt är inte det på en skala? Återigen känna avgaserna tränga in i varenda liten lungkapilär och smeta svart skit på insidan av lungorna. Gräva ner tårna i sanden på en strand där vattnet är klarblått och dricka en chang till det kanske. Eller en lemonshake. Igår när jag inte alls kände för att plugga slängde jag iväg mail till inblandade människor i mitt och Emelies äventyr. Kollade kursplanen för våren (30 jävla poäng praktik ska vi ha!!! Jobbigt om man får U.....) 9 veckor verkar det som att vi ska avverka i skolan innan det är dags att åka.. Fast.. Vi ska strida lite för att få nalla någon/några veckor av äldrevårdsplaceringen som är 8 veckor, vilket skulle innebär lite tidigare avfärd. Jag VILL.

hej och sånt.
tider går vänner. på måndag börjar skola och allvar igen. c-uppsats liksom. det är så himla seriöst. att skriva en hel uppsats på 15 hp. 15 hp är en halv termin. min och lindas uppsats kommer bli en kartläggning av vilken hjälp överviktiga barn kan få i samhället. typ. det känns inte ens som jag vet. sånt där som man typ får panik av. för att man inte känner att man har kontroll. men kontrollen kommer snart. förhoppningsvis.

och som sagt vänner. tiden går. på skolmailen stirrar ett mail om rangisit universitet (I THAILAND) mot mig så här efter festen och så. en äldreplacering är att rekomendera här hemma innan vi åker. det vill säga typ åtta veckor. sen får vi åka. tror jag. förmedlaren skriver att det finns mycket att diskutera och kallar till möte snarast i september.  bäst att planera för att tiden rinner iväg. jag tror jag dör. jag ska få se barn förlösas på ett sjukhus utanför bangkok. kanske kommer jag få se thailändsk psykiratri också. och mer. fan. klockan är mycket och det är fredagkväll. för mycket snurrar så jag tror att jag lägger mig nu och svarar på viktiga mail imorgon. ja så får det bli


puss

Bangkok jag älskar dig. Och jag kommer visst tillbaka i vinter. Dreams come true. Fattar ingenting.