Föråldrad kvinnosyn är det nog det värsta jag vet! Nog för att såna här skämt bara är fruktansvärt pinsamma för personen som skriver dem, men ändå. Jag fattar inte att det finns folk i min egen ålder som skrattar åt sånt här. Vad är det roliga? Är de ironiska i sitt uttryck? Nej.. Inte ens det. De är bara jävla mansvin som tycker om att göra sig roliga på andras bekostnad.

Det här är inte ens värt att lägga energi på. Men när samhällena ser ut som de gör med kvinnoförakt av olika slag så blir jag faktiskt förbannad när folk drar av såna här skämt. För mig är det likvärdigt med ett "negerskämt". Och sånt gör man bara inte. Det ska bli skönt att rensa bort en drös idioter från fb inom en snar framtid kan jag säga.

Hej igen.

Jag vet inte.. Senaste tiden har jag känt mig så förbannad. Tror att det är allt jävla mörker som gör det. Jag är arg för att många i samhället enbart tänker på sig själva. Att folk ska behöva dö i ensamhet eller plågas av smärtor för att sjukvårdsystemet är så jävla bristfälligt. Jag är asförbannad på kvinnosynen folk verkar ha inom sportvärlden som tycker att det är helt ok och acceptabelt att atletiska kvinnor ska behöva spela amerikansk fotboll i underkläder för att uppmärksammas i huvudtaget. Att det ska vara genusbetingat att äta kött eller inte och att män verkar tycka att de mister sin manlighet om de äter mindre kött.

Blev så uppretad så jag skrev en insändare till tidningen. Den ska jag skicka någon dag...

Hej igen på er.
Nu är jag arg och irriterad. Jag vet inte varför, men många i min närhet tycker att jag är för rättfram ibland och säger saker som man inte "borde". Man "borde" inte skriva på facebook att man blir orättvist behandlad av skolan, att en lärare (som man inte nämner vid namn ens) glömmer att ge en alla poäng som man är berättigad till, vilket leder till IG på tentan och en himla massa gråt och osäkerhet hos sig själv. Och stress. Den förbannade jävla stressen.
Men.. Ärligt talat så skiter jag i vad andra tycker om mina utlåtanden, Sverige är ett fritt land där man får klaga på saker öppet, det finns absolut ingenting som är fel med det. Vad ska skolan göra åt saken?

Åter igen är jag fruktansvärt trött på skolan. Jag har nog aldrig i mitt liv upplevt så fruktansvärt mycket nonchalans från något håll som jag upplevt från några medarbetare på vår akademi. Det är skrämmande. Då Eskilstunaklassen blev ihopsamlade (trots att halva klassen skriver uppsats) och fick information angående vår 16 veckor långa praktik som stundar till våren så fick Västerås nöja sig med ett mail med instruktioner om hur man hittar till "info-mappen" på skolans datorer. Skojar ni? Vi ska ha 16 fucking jävla veckor praktik med fyra olika placeringar och ni kan inte ens fixa till ett infomöte? Det är ett stort skämt. Mailet avslutades med "ansökningarna ska vara inne 1/11, vi planerar inte VFU för dem som inte lämnat in ansökan".
Nu finns det säkert folk som tycker att jag är lat och bortskämd och JO, jag lovar att jag kan fylla i dessa papper på egen hand och skicka in. Men med tanke på att vår klass är den första kullen med nytt programupplägg så vore det kanske trevligt om det kunde ordnas ett litet litet infomöte.

Ah. Jag kan inte förklara. Men jag är så jävla trött på skolans lathet, nonchalans och krångel.

God fredagförmiddag.
Här sitter jag i ett regnigt Enköping hos mamma och pappa för pluggar vårdpedagogik. Snart ska jag ner på stan för att luncha med en vän som jag inte träffar speciellt ofta, det ska bli roligt. Men först måste jag skriva av mig lite...
Tidigare i veckan skrev jag om tvivel. Tvivel på mig själv, att jag räcker till.. Sedan vi började den här kursen (sjuksköterskan som ledare och pedagog) så har den där jävla tvivelkänslan smugit sig in mer och mer... Till en början var jag rädd. Rädd för att jag inte kommer klara av mina arbetsuppgifter i framtiden och att jag kanske inte är tillräcklig för det här yrket. Men nu har jag bestämt mig. Jag är lite arg och förbannad också. Nu på förmiddagen har jag suttit och läst om situationer då man som sjuksköterska ska undervisa patienten. I ett stycke står följande:

Stenen är satt i rullning och jag är jävligt arg.

Det bästa med studentlivet är att man faktiskt har rätt så mycket tid över till att göra vad man vill. Även om man går i skolan så är det inte varje dag och det är väldigt sällan som det är 9-16 (vilket inte heller kan jämföras med heltidsarbete i mina ögon...) Idag är det iallafall söndag och då är ju de flesta lediga. Skönt. Jag skämmer bort mig med bloggläsande i soffan med en kopp kaffe medan tvätten sköter sig själv en trappa ner. Det är för övrigt den enda fördelen med att bo precis ovanför tvättstugan, man hör när maskinen piper när den är klar. Bra när man tvättar själv, mindre bra när andra tvättar (speciellt asiaterna som lägger kvastskaft i dörren och tvättar hela nätterna!).

I alla fulla fall. Jag läser och jag reflekterar. Jag dricker en mun kaffe och sen reflekterar jag ännu mer om hur saker som jag läser påverkar mig själv och mitt eget liv. Sen skriver jag kanske något. Nu vill jag skriva. Och jag ska skriva om något som jag faktiskt stört mig på ganska länge nu..
Som vi alla vet så är människor jävligt nyfikna av sig. Inget fel med det alls, jag är likadan. Man vill veta saker om andra som man kanske inte riktigt har med att göra och fine! Fråga på, men fråga rätt!
Man dejtar någon, en ganska ytlig bekant kommer fram på en fest och undrar "hur det går".. Man svarar att jo tack det går bra.. Till svar har jag faktiskt fått (flertalet gånger): men ärligt talat, vad ser du hos honom? Den ytliga bekantskapen känner inte alls personen vi pratar om, utan uppfattningen om att han eventuellt skulle vara dålig baseras på andras åsikter. "Han verkar".... "jag vet inte, känner ju inte honom men......" osv.  Och i ärlighetens namn! Vad fan får dem att tro att de har rätt att säga så? Jag skulle aldrig i mitt liv få för mig att ifrågasätta någons relation till någon annan om det inte var så att jag med all säkerhet VISSTE att det var på det ena eller andra sättet.

Det är rent ut sagt förjävligt att man ska behöva försvara varför man gillar någon!
Nej men han slår mig och vi har aldrig något att prata om men ja, varför vi inte umgås... Så är det ju kanske inte. Om man väljer att dejta någon, så är det väl förhoppningsvis för att man har kul tillsammans, att man har saker gemensamt och att man trivs i någons sällskap. Så tycker jag iallafall att det är.
Rykten är bland det värsta jag vet. Eller obetydliga människors åsikter. Jag ger ärligt talat fan i vad folk jag inte bryr mig speciellt mycket om tycker om mig eller om dem jag umgås med. Som sagt så finns det väl en anledning att man umgås med vissa och det är ju för att man har kul tillsammans och får ut något av det. Livet är för kort för något annat.
Och nej, man kan inte älska alla och så är det bara. Men varför i hela fridens namn ska man förstöra någon annans lycka för? Har man inget vettigt att säga så kan man lika gärna vara tyst.

Ett annat exempel på det här är när man går på fest och inte dricker alkohol... Jag vet inte riktigt varför det inte skulle vara okej att inte vilja dricka, men folk blir nästan provocerade av att man väljer att låta bli. Jag har snart haft em helt nykter månad eftersom jag inte mått speciellt bra och känt att jag rent psykiskt inte orkar ligga och vara bakfull och dra på mig ännu mer ångest än vad jag behöver. Ibland behöver man spara all energi man kan komma åt och det har jag verkligen behövt efter en lång och rätt så tung vinter.
Bara för att jag låtit bli att dricka alkohol så har ju inte det betytt att jag suttit hemma på min kammare och inte umgåts med folk. Jag lovar er, det går sjukt bra att spela poker och äta ost och kex utan vin. Också att gå på fest och umgås med sina vänner utan en drink eller öl i handen.
Men, lik förbannat så måste man ofta ha en giltig anledning till varför man inte dricker! Jag har fått frågor om allt från att jag skulle vara gravid till kör du? Eller den värsta och det är inte ens en fråga: Fan va tråkig du är Sanna, klart du ska dricka!
Fan va tråkig jag är alltså! Jag låter bli att slösa pengar och energi på alkohol, går på fest iallafall och är mig själv så mycket som det bara går! DU förvandlas till ett drägg som skriker mig i örat, säger konstiga saker och kommer må asdåligt imorn. Och DU kallar mig tråkig?

Vi är där igen. VARFÖR måste man alltid behöva försvara sig för att man inte gör som alla andra? Varför kan man inte få gilla vem man vill utan att bli ifrågasatt för det? Varför måste jag alltid förklara och försvara i en timme att jag inte vill äta griskött för att jag tycker att djurhållningen i det här landet suger? Varför kan man inte få trycka en semla om man är sugen på det utan att folk ska rynka på ögonbrynen och tycka att man är konstig som äter semla och står för det, bara för att man inte orkar räkna varenda liten pluttig kalori och faktiskt inte bryr sig så mycket?
Jag tycker faktiskt att det är jävligt konstigt. Det är de här små detaljerna som gör oss till den vi är och som färgar våra personligheter. Skulle det vara något dåligt? Varför ska man vara som alla andra? Jag undrar och undrar och lär aldrig få svar på det.

Nu ska jag äta mitt irakiska bröd som jag köpt på Allans livs där Tove och jag var de enda kunderna som inte hade svart hår och bruna ögon igår. För jag tycker att det är gott. Jag tänker fortsätta att gilla vem jag vill och inte äta gris och ha nyktra månader. Jag gör det som är bäst för mig och tänker fortsätta att skita i vad obetydliga människor som jag möter tycker. De är ju trots allt obetydliga. Punkt.

Hej!
Välkommen till HVV, akademien där du som elev inte har några som helst rättigheter! Vi förväntar oss fullständig flexibilitet hos våra elever, era åsikter bryr vi oss inte om alls.
Att få byta praktikplats till något helt annat i en annan stad är sånt du får räkna med, vi förmodar att du har ett sparkapital eller en bil tillgänglig eftersom vi inte gör någonting alls för att hjälpa dig när vi byter ut din placering. Framförhållning är ingenting vi finner nödvändigt, därför kan det bli så att du får byta praktikplats med en veckas marginal!
Om vi dessutom lovar dig en tid utomlands så ska du inte vara säker på att det kommer bli så. Ibland råkar vi klanta till det, men det är älltid upp till mottagande lärosäter hur många elever de vill ta emot. Så krossade drömmar och visioner är inget vi tar ansvar för, det är sånt man får räkna med. Ifrågasätter du oss så tänker vi inte ge dig några raka svar utan skyller på någon annan, eftersom vi är ofelbara så gör vi aldrig fel.
Att rätta tentor ordentlig och kontrollräkna så att poängen verkligen stämmer efteråt känns inte heller så viktigt. När eleverna sen hör av sig och vill få svar på sina frågor så dröjer vi gärna ungefär 1,5 veckor med svaret innan allt är utrett för spänningens skull (vi brukar vänta extra länge om detta är avgörande för godkänt eller icke godkänt betyg!).
Vi anser inte heller att göra nya omtentor är speciellt viktigt. Eftersom eleverna antagligen bara vill bli godkända på tentorna och inte lära sig något så anser vi att det är väldigt tidsbesparande och bra att återanvända samma tentor som eleverna fick underkänt på vid omtentatillfället.
Vi hoppas att du kommer trivas hos oss under din utbildning!


Man kan säga att jag är helvetesjävlaless på dumma svar på mail, eller inga svar alls för den delen. Jag är helvetesjävlaless på att personer skyller ifrån sig på andra och inte vill ha ansvar för att saker inte går som de ska. Jag är helvetesjävlaless på allt som har med skolan att göra och vore det möjligt så skulle jag läsa klart resten av utbildningen på annat lärosäte. Skolan kan fetglömma att jag någonsin kommer rekommendera dem om de inte reder upp det här jävligt bra.
Man kan säga att jag är rätt så skitförbannad på att inte ens orka vara glad, för att skolan ska krångla med ALLT.

Av någon konstig anledning är bloggen helt tom på inlägg när jag loggar in på kontot. Jag har ingen aning om varför det blivit så men förhoppningsvis kommer alla inläggen tillbaka snart. Ikväll ska jag försöka hålla mig vaken ett tag eftersom jag ska jobba natt imorgon. Då måste man sova länge på dagen, det har Hannah sagt och hon brukar jobba natt så då tror jag att hon kan det där.

Vilket dravel jag för. Iallafall. Jag håller faktiskt på att plugga. Bara för att man har praktik så betyder det verkligen inte att man är befriad från diverse skoluppgifter. Ikväll har jag skrivit ihop en hel sida på hemtentan och läst massor. Bland annat har jag läst mycket ur en bok om den lidande människan.
Ett kapitel handlar om något som vårdvetenskapen kallar för vårdlidande. Ett vårdlidande uppkommer exempelvis då vård uteblir, om du kränker patienten eller du utövar maktmissbruk. Och jag blir faktiskt rädd. Och arg. Rädd för hur lätt det är att åstadkomma ett vårdlidande utan att det är meningen. Rädd och arg för vad jag själv fått se under min tid som vårdpersonal. Jävligt förbannad över hur lätt det är att utöva ett maktmissbruk och hur ofta det faktiskt förekommer.
ALLA som någon gång ska jobba eller jobbar inom vården borde läsa lite vårdvetenskap. Man får såna aha-upplevelser när saker sätts i sammanhang och man får fan ont i magen när man inser hur mycket som lätt kan gå fel utan att du menar det.
Exempel 1: En patient med stroke och försvagad högersida ska vila efter maten. Du råkar utan att tänka på det sätta larmklockan på vänsterhanden, vilket gör att patienten inte kan kalla på hjälp om så är nödvändigt.
Exempel 2: En patient har opererat sin höft. På natten behöver hon gå på toaletten och ringer på klockan för att få hjälp dit. Hon klarar det själv men är rädd att ramla, därför vill hon att personal följer med, för säkerhets skull. Personalen tycker att hon är onödigt orolig och visar ovilja och irritation till att patienten ringt på hjälp "eftersom hon ändå klarar det där själv". Nästkommande natt ringer inte patienten på klockan eftersom hon föregående natt känt att hon varit till besvär för personalen. Den här gången går det inte lika bra, patienten ramlar och slår sig, läkningen av operationsåret förlängs och så även smärtan.
Exempel 3: En äldre man bor ensam i en lägenhet tre trappor upp utan hiss. Pga sin boendesituation kommer mannen sällan ut eftersom hans dåliga knän gör det svårt att gå i trappor. Eftersom många av hans vänner också är gamla människor med dåliga knän så kommer de sällan och hälsar på honom, eftersom trapporna blir för jobbiga. Förutom den sociala frånvaron blir mannen i stort sett helt beroende av andra, kan inte gå ut och promenera eller göra vad han känner för. Han blir fånge i sin lägenhet och blir deprimerad av detta. Han tar kontakt med kommunen för att få hjälp med att ändra sin boendesituation, men eftersom han inte är "i behov" av nytt boende så fortsätter mannen att isoleras från omvärlden.

Man behöver inte vara vetenskapsman för att förstå vad jag menar med dessa exempel. Man behöver inte heller jobba inom vården för att ta till sig mitt syfte. Jag tycker verkligen att vi som medmänniskor i detta extrema individsamhälle ska börja tänka på dem som finns omkring oss och ta hand om varandra. Motverka att onödigt vårdlidande förekommer! Ställa krav på äldrevården och se till att det blir ett mer attraktivt yrkesområde. Då slipper man folk som söker sig dit slentrianmässigt för att det inte finns några andra jobb. Hjälpa dem som har svårt att stå på sig. Det finns så mycket man kan göra genom att bara tänka en endaste gång extra.
Så snälla, tänk till. En dag är det du som ligger där med larmklockan på fel arm, eller fången i din egen lägenhet eftersom dina dåliga knän inte bär dig ner för trapporna.

Jenny hade länkat en video från sin blogg. Vet inte om det är Katy Perrys senaste, skitsamma. Firework heter låten.. Iallafall berörde den här låten och videon mig så sjukt mycket. Den träffade verkligen. Den handlar om så mycket av det som jag tycker är viktigt här i livet. Mycket av det som jag föraktar också.. Ytlighet. Tyvärr tycker jag att samhället blir mer och mer ytligt ju äldre jag blir och fan vad tråkigt det är. Jag hatar det. Ytlighet suger och oftast så ligger det så otroligt mycket osäkerhet bakom. Varför kan man bara inte få vara den man är och är skapt att vara utan att folk ska lägga sig i och ha åsikter om i längden helt obetydliga saker?
"Såg du att hon lagt på sig?" "Fattar inte vad hon ser hos HONOM!" "Visst är din kompis bög/lebb?"... Jag kan fortsätta rabbla saker i en halv evighet och lite till. Men jag tror att ni förstår vart jag vill komma.

Gud/Jesus/Shiva/Big bang/Allah skapade jorden och alla dess invånare olika. Det finns med all säkerhet en anledning till det. Hur fan skulle världen se ut och hur kul skulle det vara om alla var stöpta i likadan form och skepnad? Och vad fan hände med insidan räknas i det här samhället?
Jag äger ingen våg, jag skiter ärligt talat i vad jag väger! Vill jag äta kladdkaka/pizza/trycka pepparkakor en hel dag så gör jag det. Det ska ingen annan bry sig om! Om jag vill träffa just den där killen som alla andra tycker verkar skum och har fula skor så finns det ju anledning till det. Antagligen för att han får mig att må bra och för att vi har kul tillsammans! Om min kompis nu skulle vara bög/lebb så spelar väl inte det alla andra någon roll, det handlar trots allt bara om att han/hon ligger med/attraheras av/blir kär i folk av samma kön. Vad är felet med det? De blir väl inte en sämre person eller annorlunda vän för att det?
Jag hatar ytlighet på det sättet verkligen. Att folk är så osäkra i sig själva så att de måste klanka ner på någon annan för att hävda sig. Det är fruktansvärt. Tänk om dessa personer skulle lägga den här energin på sig själva istället, snacka om självutveckling!
Man brukar ju säga att ingen är perfekt. Word. Det finns ingenting som heter perfekt. För alla är unika. Det finns bara ett exemplar av just dig. Ta vara på det och var dig själv!
Därför älskar jag att lägga upp fula flumbilder och lägga upp på bloggen. Därför älskar jag att lyfta fria vikter på gymmet bland alla asbiffiga killar. Därför älskar jag att lyssna på indisk musik som jag inte fattar ett skit av. Därför älskar jag att rapa högt och skratta åt det. För det är jag. Ni får ta mig som jag är eller skita i det. Jag ändrar mig inte för någon annans skull. Jag är unik och kommer alltid vara. För jag kommer bara vara här en kort stund, sen kommer jag aldrig mer igen. Därför ska jag ta vara på mig själv och min unikhet.

Imorse var King Curtis igång igen. Jävlar vad spö han ska få om jag får tag i honom!

Klockan är snart kvart i tio och det känns som om jag sovit ungefär en timme inatt. Sådant är inte fallet, men som sagt känns det så. Det beror mest på våran Kung Curtis look a like till granne som bor under oss.
HALV FEM inatt började ungen skrika JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLA HOOOOOOOOOOORA, smälla i alla dörrar i lägenheten, skrika DRAAAAAAAAAAA ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT HELVETEEEEEEEEE MORSAAAAAAAAAAN, banka och föra ett förbannat oväsen.
Jag tål inte sånt. Det är fan inte okej att hålla på och skrika och ha sig halv fem på natten, även om man råkar ha jullov. Fan, jag vill låsa in ungjäveln i en stuga långt ut i skogen.

Är sjukt trött, har massor att plugga idag och dessutom ont i halsen. Det skulle känts jävligt mkt bättre om man fått sova ostört inatt. Nej, ett nyp i örat är vad han förtjänar, det ska jag fan tala om för hans kära mor och far när jag springer på dem i trappen. Och om jag möter Curtis så blir det ännu värre. Då jävlar ska jag dra till med något ordentligt!

Ja. Frukost nu då. Sen får vi se vad jag hinner med idag. En del plugg - ja. Sen blir det IKEA för sängkoll och efter det SMÖRGÅSTÅRTA hos Hannah som fyller år idag :D

Efter att sett "skräckbilder" på internet, läst ett antal artiklar från diverse tidningar samt kollat på Kvällsöppet hos Ekvall tänker jag nu ta ställning till hurvida det är värt att ens kunna tänka mig att äta julskinkan iår.
På filmerna visar man grisar som går runt med öppna sår som är så stora så att man skulle kunna sätta fast en tennisboll i det. Det visades bilder och filmsnuttar på döda och halvdöda djur som låg inne bland de andra grisarna, som de levande grisarna åt på.
Jag har ett foton på djur med tumörer som var så stora så att grisen inte kunde gå normalt, även bild på en gris som endast hade ett blodigt hål där knorren skulle suttit.

Är det här försvarbart? För i helvete! Vi lever i Sverige, vi ska ha en av världens bästa djurhållningar!
Hur kan man kalla detta bra djurhållning, då djuren lever på små betongytor utan strö, där de får stå så många tillsammans så att de faktiskt biter på varandra?

Hur kan det få vara såhär? På tv står de och skyller på att myndigheterna inte har tillräckligt många kontroller, men ska det verkligen behövas? Ska det inte ligga i böndernas intresse att djuren mår bra? Visst är det viktigt med regelbunda kontroller, men på dem lät det som att det var okej att missköta sig så länge inte myndigheterna kommer?
Uttrycket "Det man inte vet lider man inte av" kommer bra till pass i det här sammanhanget.

Och dessutom: Vem vill äta en bit kött från ett djur som eventuellt kanske haft såna där sår? Tänk er hur mycket antibiotika det djuret måste fått i sig! Och om det inte blivit behandlat för sina sår och ändå förts till slakt, så har ju djuret en infektion i kroppen. För att inte tala om alla stresshormoner som de här stackars djuren måste utsättas för. Alltså inte bra kött i huvudtaget!

Nej, det här har verkligen gått mig att bestämma mig. Från och med idag och framöver tills dess att jag kan få bekräftat att grisarna jag äter har haft ett drägligt liv så avstår jag mer än gärna.
Det är det minsta jag kan göra.
Och det är det minsta du som läser det här också kan göra.

Besök även den här sidan om du skulle tvivla på mina ord.


Och alla ni som själva bloggar. Uppmärksamma detta, länka gärna mitt inlägg så fler blir medvetna och ta ställning!

Nu är jag jävligt sur måste jag väl påstå. Jag tänker svära så mycket jag behagar, just as you know...
FAAAAAAN! Jag skulle ju till doktorn imorgon.... Och så ringde de idag och berättade att han blivit sjuk och att han inte kommer tillbaka fören 7:e december. Kan du vänta så länge?
NEJ FÖR I HELEVETE! Mitt ärende är iförsej inget livshotande, men nu har jag redan väntat på läkartid i två veckor och är EJ villig att vänta tre veckor till. För då kommer mitt ansikte vara tänkt med eksem helt och hållet och KVÄVA mina luftvägar. Har inte det inträffat ännu så kommer jag ha tagit livet av mig på annat vis.

Jag önskar att jag hade sagt så. Att jag inte alltid är så jävla SNÄLL!
Iförsej sa jag att jag verkligen inte hade lust att vänta till efter den 7:e december, då sa tanten jag pratade med att jag EVENTUELLT kunde få en tid nästa vecka. Eventuellt. Antagligen inte. Jag måste nog ringa och vara arg imorgon, jag tänker inte se ut såhär. Inte nog med att det SER illa ut, det KÄNNS förjävligt. Jag har eksem som KLIAR, VÄTSKAR SIG och SVIDER. Det är fan inte kul någonstans.

Och ja, alla kan bli sjuka, även doktorer. Men ta för fan in en annan läkare då, om gubben i fråga tänkt vara sjukskriven till den 7:e december.

Jag har fotat mig hur det ser ut ikväll, värre än igår. Så ska jag gå ner på måndag och visa upp mig och tala om för dem hur det känns. Att jag bytte till deras vårdcentral för att jag alltid fått så bra bemötande, men att jag är jävligt besviken nu. Att jag inte kan se ut såhär, att de måste göra någonting. Jag skiter i vem eller vad de gör, men de får fan fixa nu. Jag orkar inte vänta mer...
Framför allt tänker jag inte vara snäll längre.

Lite märkligt är det allt, att man ska behöva vara sur och irritera sig över det mesta och ja - nu är det faktiskt inte så att jag är irriterad över ngt som jag kan påverka, utan snarare tvärtom!
Dålig framförhållning är det värsta jag vet, med tanke på att det nog bor ett litet kontrollfreak i mig.

Idag är det tomt på schemat för vår klass, därför åker ingen som pendlar dit. Vår bok som vi ska ha läst tills på måndag är försenad och det kan ingen påverka... Och nu ligger det till såhär:
På måndag ska vi ha förflyttningsteknik, i vår grupp finns det folk från Sthlm, Uppsala och Enköping. För två timmar sedan postade vår lärare en not på internet om att vi kan komma och hämta ut delarna av den försenade boken idag. På hennes kontor!
Hallå, tror de på det där själva eller? Det är sjukt irriterande och jag tänker fan inte sitta och hetsläsa på måndag innan förflyttningen. Aldrig.
Jag tänker inte stressa upp mig för det här, jag tänker bara bli sur på den fruktansvärt dåliga kommunikationen som för tillfället råder!
De kommer gråta när de läser min utvärdering sen, det kan jag lova.

Det värsta är, att det här endast kommer gå ut över mig. Lärarna skiter väl i om jag läst eller inte. Men, de ska få veta vad jag tycker och just nu känns det som det viktigaste.

Fan klockan är redan elva, jag börjar jobba om två timmar. Hurra!

Totalt jävla slutlyssnat NÅGONSIN på Rix FM för min del...
Dels för att alltid och alltid är kass musik, delvis för att det alltid pratas om totalt ointressanta, hjärndöda samtalsämnen och FRAMFÖR ALLT FÖR ATT:
Det jobbar helt och hållet totalt idiotiska personer där. Jag vet inte varför jag reagerar så starkt, men man ska fan inte sitta i rikstäckande radio i intervju med c-kändis och fråga dumma frågor. Även fast det är en c-kändis, så är frågorna alldeles för dumma!
Idiotisk fråga ett: Hur många groupies har du haft, samtidigt?! (Det har väl inte hela Sverige med att göra!)
Idiotisk fråga två (och det här är det som gör mig så jävla arg!!): Om du var en kviga, som ständigt var utsatt före tidelag av din husbonde..... (sedan stängde jag av!)

Man skämtar inte om sånt! Jag liknar det med att skämta om ett barn som ständigt blir våldtagen av sin pappa!!
Aldrig mer i mitt liv tänker jag lyssna på Rix FM frivilligt.
JAG SPYR!