Cecilia skriver om den Den blomstertid nu kommer i sin blogg. Jag blir alltid gråtfärdig när jag hör den psalmen, eller ännu värre, tvingas sjunga den. Det liksom stockar sig i halsen på mig, för man vet på något sätt att slutet på något är så nära. Mitt "värsta" minne förknippat med den här psalmen var helt klart studenten. Rektorn hade hållt sitt tal, alla duktiga elever hade fått sina stipendier. Det var liksom bara blomstertiden kvar innan det var över.
Man visste att slutet var så nära...

Eller början kanske? Börjar livet efter studenten? Kanske inte, men det är ju helt klart en ny fas i allas liv. När skolan tar slut och man börjar forma sitt liv.
Det känns verkligen inte så länge sedan man stod där längst fram i kyrkan och kämpade emot tårarna. Det har gått fyra år nu. FYRA ÅR!
Men sen tänker jag på hur mycket jag hunnit med.. Då förstår man att det gått fyra år..

Nu ska jag plugga läkemedelsberäkning. Vore kalas att få klara den imorgon. Tredje gången gilt. Sedan blir det aw och hejdåmiddag med alla fina. På lördag ska vi kalasa som om det inte fanns någon morgondag. Då är skolan slut för iår. Utan Den blomstertid nu kommer...

Till alla er som tar studenten nu i dagarna vill jag säga såhär: STORT GRATTIS! Ni är jävligt bra! Det är nu allt börjar. Allvaret. Leta jobb, flytta hemifrån, börja plugga... MEN. Det är även nu allt det roliga börjar. Åren runt 20 har varit de bästa i mitt liv. Ta vara på dem och njut av varenda dag. De kommer inte tillbaka!
Sen vill jag även säga att Loka är väldigt bra att ha på studentvagnen/i tåget :)