Det känns som om jag aldrig varit såhär trött - någonsin.
När man har svårt att se var maten ligger på tallriken för att allt är så suddigt och man nästan somnar sittandes vid middagsbordet halv sex på kvällen så är man riktigt trött.

Jag är så trött så att jag bara vill gråta för att Mathias ber mig plocka undan min tallrik, för att potatismoset blev puré och för att han just ikväll måste vika den där dumma tvätten (som vi tvättade för en veckan sedan....).
Jag är som en övertrött femåring. Men det får vara så ikväll. Jag gick upp kvart i sju, började plugga njurorganen kvart över. Plugg till halv nio då Sofia och Jenny hämtade mig, sen hela långa dagen.

På fredag är det Tenta - just i detta ögonblick vill jag mest grina eftersom jag inte ORKAR MER, men om jag får sova tjugo minuter så kommer jag svara att det faktiskt känns som om jag har bra koll. Att jag tar det här som fan. Att jag ska ha revansh för två poäng från VG.

Mañana Mañana...


Träningen är bortplockad, jag vågar inte ens köra ner till stan för då skulle jag somna på vägen dit..
RAS är alltså inte så himla aktiverat nu.. Om man ska se detta inlägg som en analys av mig själv.