Varje gång det ska in en ny rutin i mitt liv sover jag otroligt oroligt natten innan. Inatt har jag fått göra hjärt och lungräddning, tagit hand om hjärtsviktspatienter och varit på väg upp 15 gånger i tron om att jag försovit mig. Enbart för att jag ska ta en ny buss till jobbet.
Så det är liksom inte nog med att jag behöver gå upp klockan fem. Antalet sovtimmar jag skrapat ihop är som sagt inte speciellt imponerande heller.
Det roliga är att jag inte alls är speciellt trött. Det var inga problem att trycka en tallrik gröt med keso och macka och kaffe, trots att klockan inte ens hunnit bli halv sex. Människan är bra anpassningsbar med andra ord.

Nu ska jag piffa till mig och slurpa i mig kaffet, hoppa på bussen (som jag missat 10 gånger pga att jag stått vid fel hållplats inatt) och förhoppningsvis få en rolig dag på sjukan!