På eftermiddagen ringde Markus och frågade om vi inte kunde gå på bio eftersom han hade biocheckar som höll på att gå ut. Tack och bock sa jag, vem går inte hellre på bio än att skriva hemtenta en söndag?
En middag på Spicy senare satt vi i biosalongen och kollade på The Adjustment Bureau. Ni som inte sett den - se den!

Var länge sedan jag kände mig så inspirerad av en film. För saker och ting känns fortfarande bedrövligt. Jag är så trött på allt motstånd att jag inte ens orkar berätta om det längre. Det får bli som det blir och jag har varit så jävla nära att ge upp flera gånger.
Men. Jag tänker inte ge upp faktiskt. Om det nu är så att jag utmanat gud eller ödet eller vad det nu är som verkar bestämma att mitt liv ska vara förjävligt rörigt så är den skadan redan skedd. Det bästa jag verkar kunna göra nu är att hålla ut, stå på mig och för fan inte ge upp. Helvetet har redan brakat lös och vad tjänar det till att ge upp nu? Ger man upp när allt är som värst och man utkämpat ett dussin strider och ligger där i en liten pöl så tjänar ju inte de där striderna till ett skit. Då hade man lika gärna kunnat vifta med den vita flaggan på en gång.
Som sagt. Det är försent för att ge sig nu. Och jag säger inte att jag kommer gå segrandes ur det här. Men jag tänker fan inte ge mig. Jag tänker kämpa tills jag stupar. Så är det bara.