Dammade av en gammal klassiker ikväll som jag inte sett på tio år tror jag. Fucking Åmål. Man ser den lite med andra ögon nu än när man såg den som tonåring. Fy fan för tonårsångest. Är väldigt glad att man är äldre och nog lite klokare sen de där dagarna.
Nu har man annan ångest istället, men det är fan bättre än tonårsångest. Det måste vara bland det värsta som finns.

"Varför är du så konstig? Det är inget dåligt med att vara konstig, men du är det."