Åh jag borde nog lagt mig för länge sen. Fast å andra sidan gick jag inte upp fören klockan tolv idag, så det kompenserar ju litegrann iallafall. Jag sitter och lyssnar på Eldkvarn och är lite ledsen över att jag inte upptäckt detta fantastiska band fören nu. Fast som man säger - Bättre sent än aldrig. Det lär bli mycket proggrock på generatorgatan 1 framöver. Så mycket bättre är ett nytt favoritprogram och Plura är helt underbar!

Igårkväll var det tacobuffé, öl, förfest och sedan Blue Moon Bar. Fyrtiotaggarna klängde runt strippstången på Schlagergolvet efter julbordet och 90:orna stod i kön och var oroliga över att inte ens komma in på stället. När klockan närmade sig halv två så började man se hur hungrigt folk letade efter en snubbe/brud att dra hem. Nattens trofé så att säga. Har aldrig förstått mig på det där, kan iförsej bero på att jag under hela mitt krogliv varit upptagen/sambo till för ett halvår sen. Krogragga är helt främmande för mig och jag tycker att tanken är lite läskig att försöka ragga upp en snubbe du dansat med fem minuter bara för att få ett fylleligg. Nej, jag förstår mig inte på det och får därför gå hem själv. Men egentligen så gör det mig inte så mycket. Det finns trevligare sätt att träffa folk på. I korvmojskön efter krogen. Även fast klockan slagit tre på natten så känns ett samtal på ett blåsigt torg med varsin korv i handen så mycket mer civilserat än att ragg på ett svettigt, fisluktande dansgolv.
Träffade en hemskt trevlig skåning med vänner i korvkön igår. Och jag insåg att jag avundades honom som helt random vågar gå fram till en helt okänd tjej, kyssa hennes hand och börja prata om ditten och datten. Modigt. Jag är inte alls modig på det sättet. Gå fram och bara börja prata med okända människor.. Nej då blir jag blyg. Feg kanske? Vet inte vad jag ska kalla det. Bekväm kanske? Varför göra sig besväret att kanske få dissen på en gång när någon annan kan komma fram? Livet är fullt av obesvarade frågor.

Idag har Tove och jag kollat på Så mycket bättre som sagt. Sen kollade vi på en film som gick på tvåan som hette Match Point. Amerikansk thriller kallade de den såg jag nu. Jävligt konstig film om en man, en fru vars högsta önskan var att bli gravid, en älskarinna och frugans familj som tillhörde Londons överklass. Mannen kunde inte sluta träffa älskarinnan och han var helt enkelt för bekväm och ville inte bryta upp från frun och fina släkten. Så han levde dubbelliv och det funkade väl fint och så tills älskarinnan blev gravid. Aj aj. Nu var han ju i stort sett tvungen att lämna frun. Men icke, han löste det hela genom att göra slut på älskarinnan + grannen till henne med en hagelbössa. Sen levde han vidare. Ursäkta om jag avslöjade slutet för någon, men det var ta mig tusan ett av de sämsta slut på en film jag sett. Så.. Akta er för att bli den andra kvinnan, du kan bli skjuten med hagelgevär. Tycker att det är tragiskt att människor väljer att ha affärer och sedan inte ha någon avsikt att förändra sitt liv, att välja att leva ett dubbelliv. Ofta på grund av pengar och status. Bekvämlighet. Va fan, alla gör snesteg i sina liv. Det är okej, men man måste ju ändå på något sätt ta konsekvenserna av det hela. Vilka jävla svin vi är alltså. Som art.

Nu ska jag avrunda mina nattankar, imorgon ska Tove, Julia och jag sätta tänderna i vårdprocessen och sjuksköterskans ansvarsområden. Vi ska vara kritiska och hitta brister och göra frågeställningar på detta. Spännande! Och träna såklart.
Nog med pladder. Sov gott gott folk!

PS. Lyssna på Eldkvarn, de är skitbra