Igår när jag cyklade ner till träning så möttes jag av en tjej som var ute på en powerwalk. Hon hade full make-up, snygg i håret, snyggaste träningskläderna. Dessutom så doftade hon av parfym så det luktade en lång bit efter att vi möts..
Själv hade jag på mig ett par urtvättade överdragsbyxor och en väl använd munkjacka. Håret hade jag satt upp i en ful slarvig toffs och ni kan ju bara gissa om jag hade något smink på mig....

Jag förundras över människor som orkar sminka sig och fixa sitt hår bara för att man ska ut och gå en sväng.. Mitt smink blir iallafall bara utsmetat och fult när jag svettas. Men det kanske finns speciellt träningssmink, som man inte svettas bort.. Inget som jag upptäckt iallafall...

Ibland känner jag mig avundsjuk för att jag inte orkar eller bryr mig om att hålla på sådär, att vara fin jämt. Jag blir ändå aldrig lika snygg och fit som de det brudarna som orkar lägga ner timmar och åter timmar på sitt utseende.
Men ibland så känner jag rena motsatsen. Att jag är glad över att jag inte behöver sminka mig och fixa håret i en halvtimme för att gå till ica och köpa en liter mjölk.
Att inte bry om vad varenda människa tycker och tänker om mig. Skiter väl jag i. De får tycka vad de vill, jag är jag iallafall.

Fåfänghet gör mig lite kluven. Jag gillar såklart att vara fin. Men ofta så orkar jag bara inte bry mig...