Ah ibland onskar man bara att man var hemma.

Imorse när vi satt på bussen till Bangkok och sjukhus och operationspraktik kom jag att tänka på hur jag firade Valborg för två år sedan. Mathias hade nyligen flyttat hem till sin mamma på landet och allt i hela världens kändes väldigt mycket upp och ner. Det var jobbigt att ses och ändå så envisades jag med att försöka låtsas som om ingenting kändes som det gjorde genom att kramas och heja som vanligt på honom och kompisarna i eko-parken. Att dessutom tränga sig på och låna Max toalett fastän att han var i lägenheten var inget jag reflekterade över just då, men såhär i efterhand känner jag att det var en väldigt konstig stämning i luften den där dagen och att du nog hade önskat att du inte träffat mig just där och då. Det var liksom för mycket för ett brustet hjärta att klara av.
Iallafall brydde jag mig inte om det just då. På kvällen drack jag mig full för att glömma bort allt det onda och åt stekt quornfile i korvbröd med Sofia på en regning gräsmatta någonstans i Uppsala.

Och sedan kommer jag ihåg påsken förra året, just precis den här dagen faktiskt. På påskafton hade Markus ett litet kalas och då var du där. Du hade en fin skjorta på dig som en skräddare i Thailand sytt upp efter dina mått och den satt som gjuten. Vi hade det trevligt och pratade om det ena och det andra och sen frågade jag hur det var med din morfar och då vart det bara för mycket av allt. Du blev så himla ledsen och själv stod jag där handfallen och visste inte alls hur jag skulle bete mig när du var ledsen. Du var ju bara min vän och inte längre min pojkvän. Det blir liksom en skillnad i hur man får uppföra sig. Och jag visste inte hur jag skulle göra eftersom du varit min allra närmsta person i flera år. Kvällen slutade iallafall med att du blev full för kärleken och din morfars skull och drog in bakvägen på Joar Blå med Rasmus. Själv satt jag kvar hos Markus och kunde inte vad som hände med alla känslor som satt både utanpå och inne i kroppen.
Dagen efter arrangerade Markus och jag en fikadate. Sen på kvällen åt vi smörgåstårta hos Daniel som fyllde år. Och sen satt alla mina känslor utanpå kroppen och då var jag helt enkelt tvungen att göra något åt allt. Så då skickade jag ett sms och skrev att jag saknade dig.
Sedan ringde telefonen efter ett tag och så bestämde vi att vi skulle ge varandra en ny chans.

För exakt ett år sedan blev min själ hel igen, när jag fick tillbaka den finaste killen man kan önska sig. Jag älskar dig så förbannat mycket så det gör lite ont i hjärtat av att sitta på andra sidan jorden när jag skriver de här orden. En sån här dag hade betytt mycket att få dela med dig.

Hej på er godingar!

Hello lovers!

Idag är det äntligen dags! Om fyra timmar ska vi ses på Arlanda, checka in våra ryggor och ta en sväng i taxfree shopen. Sedan tänker jag nog ta en stärketå för att lugna nerverna.

Hej bloggen.

Hej.