Av någon konstig anledning är bloggen helt tom på inlägg när jag loggar in på kontot. Jag har ingen aning om varför det blivit så men förhoppningsvis kommer alla inläggen tillbaka snart. Ikväll ska jag försöka hålla mig vaken ett tag eftersom jag ska jobba natt imorgon. Då måste man sova länge på dagen, det har Hannah sagt och hon brukar jobba natt så då tror jag att hon kan det där.

Vilket dravel jag för. Iallafall. Jag håller faktiskt på att plugga. Bara för att man har praktik så betyder det verkligen inte att man är befriad från diverse skoluppgifter. Ikväll har jag skrivit ihop en hel sida på hemtentan och läst massor. Bland annat har jag läst mycket ur en bok om den lidande människan.
Ett kapitel handlar om något som vårdvetenskapen kallar för vårdlidande. Ett vårdlidande uppkommer exempelvis då vård uteblir, om du kränker patienten eller du utövar maktmissbruk. Och jag blir faktiskt rädd. Och arg. Rädd för hur lätt det är att åstadkomma ett vårdlidande utan att det är meningen. Rädd och arg för vad jag själv fått se under min tid som vårdpersonal. Jävligt förbannad över hur lätt det är att utöva ett maktmissbruk och hur ofta det faktiskt förekommer.
ALLA som någon gång ska jobba eller jobbar inom vården borde läsa lite vårdvetenskap. Man får såna aha-upplevelser när saker sätts i sammanhang och man får fan ont i magen när man inser hur mycket som lätt kan gå fel utan att du menar det.
Exempel 1: En patient med stroke och försvagad högersida ska vila efter maten. Du råkar utan att tänka på det sätta larmklockan på vänsterhanden, vilket gör att patienten inte kan kalla på hjälp om så är nödvändigt.
Exempel 2: En patient har opererat sin höft. På natten behöver hon gå på toaletten och ringer på klockan för att få hjälp dit. Hon klarar det själv men är rädd att ramla, därför vill hon att personal följer med, för säkerhets skull. Personalen tycker att hon är onödigt orolig och visar ovilja och irritation till att patienten ringt på hjälp "eftersom hon ändå klarar det där själv". Nästkommande natt ringer inte patienten på klockan eftersom hon föregående natt känt att hon varit till besvär för personalen. Den här gången går det inte lika bra, patienten ramlar och slår sig, läkningen av operationsåret förlängs och så även smärtan.
Exempel 3: En äldre man bor ensam i en lägenhet tre trappor upp utan hiss. Pga sin boendesituation kommer mannen sällan ut eftersom hans dåliga knän gör det svårt att gå i trappor. Eftersom många av hans vänner också är gamla människor med dåliga knän så kommer de sällan och hälsar på honom, eftersom trapporna blir för jobbiga. Förutom den sociala frånvaron blir mannen i stort sett helt beroende av andra, kan inte gå ut och promenera eller göra vad han känner för. Han blir fånge i sin lägenhet och blir deprimerad av detta. Han tar kontakt med kommunen för att få hjälp med att ändra sin boendesituation, men eftersom han inte är "i behov" av nytt boende så fortsätter mannen att isoleras från omvärlden.

Man behöver inte vara vetenskapsman för att förstå vad jag menar med dessa exempel. Man behöver inte heller jobba inom vården för att ta till sig mitt syfte. Jag tycker verkligen att vi som medmänniskor i detta extrema individsamhälle ska börja tänka på dem som finns omkring oss och ta hand om varandra. Motverka att onödigt vårdlidande förekommer! Ställa krav på äldrevården och se till att det blir ett mer attraktivt yrkesområde. Då slipper man folk som söker sig dit slentrianmässigt för att det inte finns några andra jobb. Hjälpa dem som har svårt att stå på sig. Det finns så mycket man kan göra genom att bara tänka en endaste gång extra.
Så snälla, tänk till. En dag är det du som ligger där med larmklockan på fel arm, eller fången i din egen lägenhet eftersom dina dåliga knän inte bär dig ner för trapporna.