Hej hej.

Okej. Årets sista (och larvigaste) inlägg kommer här. Suck. Var på väg till gymmet för att äntligen köra medelpass klockan sju på morgonen. Var superstolt över att jag orkat upp och tagit en äcklig shake. Sen kom jag ut till bilen som var alldeles igenisad. Fick inte upp dörren. Jo efter 5 minuter. Och då var klockan för mycket och jag för sent ute. Dvs: Inget sista pass för iår. I eftermiddag ska jag ta världens längta promenad som kompensation.

och så var klockan halv fyra och då är tröttheten som värst. Javisst, det är bra med pengar i att nattjobba en helg men ack så slitsamt när man inte är van. Dålig start igår med för lite sömn som sagt och imorgon har jag massor att göra. Buhu. Och plugga borde jag göra också. Och jag försöker faktiskt rätt så tappert må jag säga. En timme eller nåt per natt (och då pluggar jag verkligen!). Och det är en vecka kvar till tentadags. God tidsmarginal på den här tjejen! Så håll en tumme på torsdagmorgon om ni kommer ihåg.

Imorgon (idag) ska jag träffa Linda som jag ska skriva uppsatsen med. Vi ska prata ihop oss lite om höstens monsterprojekt och jag hoppas finna lite motivation samt kunna stilla min oroliga mage inför detta. Är rädd att lärarna kommer neka mig att få skriva med Linda eller säga att det inte finns tillräckligt med handledare åt alla, så att det skulle åstadkomma något slags problem. Man kan aldrig veta med dem känns det som.. Tokigt.

Annars längtar jag mest efter Mathias och undrar hur i fasiken det kommer gå i höst om jag ska längta ihjäl mig varenda dag eller stund som det känns lite tråkigt eller tungt. Han åkte igårkväll och sen dess har jag i stort sett varit sysselsatt med att sova, jobba och annat. Ändå är abstinensen enorm och då undrar man ju hur resten av tiden i mitt liv som jag kommer leva utan honom i samma hushåll kommer bli. Bläh. Han är mitt knark.

Om tre timmar kommer dagpersonalen och får sin rapport och sen får vi gå hem. Innan dess kommer det inte hända så mycket innan klockan bli typ halv sex. Och nu är det kvart i fyra. Ett tag att slå ihjäl liksom. Och jag är så trött. Och uttråkad. Och trött. Hejdå.

God middag.
Jag vaknade fär ungefär 45 minuter sedan, typ två timmar senare än vad det var tänkt. Nog för att jag kommer vara pigg på jobbet ikväll, men däremot kommer jag vara DÖD imorgonbitti halv sex när jag ska gå upp och ett surmonster hela förmiddagen sedan. Sämst!
Sen blir det svårt att hinna äta både frukost och lunch när man vaknar elva och bärjar jobba halv två. Sämst sämst sämst!
Dessutom är jag trött på att jobba just nu och är väldigt avundsjuk på alla som skriver vad de ska göra på sina lediga dagar på facebook. Själv jobbar jag 7 dagar i sträck jämt (typ, iaf 6) och får inte ens ledigt en dag när man jobbat natt. Åååååh va sur jag är och inte ens kaffe hjälper! Så jag tänker fortsätta lite till.
Det finna inga pengar på icakortet och på mitt vanliga konto ekar det. Så jag kan inte handla frukt eller frukost till imorgon. Ingen banan på jobbet ikväll. Skit. Det var sol när jag vaknade men nu är det mulet. "typiskt att du sov hela förmiddagen då när det var sol" sa mamma. Jotack påminn mig inte.

Åhh..... Nu fick jag huvudvärk också. Skitliv skitdag hejdå.

Spräckt blodkärl och gett patienten en blå hand. Misslyckats med venprov. Blivit omplacerad på akutplaceringen. Kopplat droppen fel. Sprungit årets sämsta löprunda. Ätit en alldeles för stor semla. Insett omfånget över mina stora lår.
Jag vill vara glad men ibland är det fan inte lätt.

Fan vad många vi är som befinner oss i svackor just nu...
Det blir aldrig vår, vintern drar oss vid näsan genom att återvända med 20 jävla minusgrader och så lite mer snö på det. Jag trodde verkligen att det skulle vända nu, att våren skulle analkas och att jag skulle få flertalet fräknar inom kort. Men fan heller.

Skolan suger. Ena hälften kämpar med PM-kurs som verkar vara den värsta, tråkigaste och mest värdelösa kursen på hela utbildningen. Själv är jag så spytrött på uppgifterna vi har på sidan av praktiken så jag kräks galla så fort jag försöker läsa en endaste sida. Det är så tråkigt! Det är så okonkret och jag är sjukt negativ! Men jag blir det, när våra lärandemål står skriva i hieroglyfer och allt ska vara så jävla akademiskt och fint.
Vårdvetenskapen står mig upp i halsen och för närvarande är vårt program så bristfälligt på så många sätt.

Men det ska jag göra något åt. Jag tänker fan bli studentrepresenant och sitta med i någon nämd och klaga på allt som är så jävla dåligt. De ska fan inte komma undan.


Men som de säger. Efter regn kommer solsken. Snart kommer våren, det vet jag med säkerhet. Resten är inte så mycket att göra åt. Bita ihop och genomlida skiten. Snart är vi klara med skolan och då ska jag ut och vara sjuksköterska på riktigt.

Så är det.

Jag vaknade hundra gånger tröttare än vad jag var igår när jag la mig. Så tittade jag ut och det var totalt jävla bäckmörker. Så skulle jag äta frukost och var inte sugen på något alls. De två kokta äggen som stått i kylskåpet i några dagar glodde på mig från dörrhyllan och det gjorde mig nästan ännu tröttare! Jaaa. Jag ska äta upp er men jag är inte sugen på ngn jävla macka för jag har bara äckligt Lätta hemma eftersom jag var ekonomisk vid senaste handlingen och köpte Lätta för att det var extrapris på det. 10 kr för en stor ask är fan billigt. Men likförbannat så smakade det S K I T.
Nu har jag iallafall ätit min frukostmacka och ny youghurt som inte heller var så god fast jag egentligen inte ens ville äta frukost. Jag känner mig som en sur liten barnunge här i soffan faktiskt. Jag har verkligen ingen som helst lust att gå till skolan idag. Heldag med två olika föreläsningar på videolänk där den ena läraren fått Fucking Jävla som mellannamn, med tanke på sin kompetens som pedagog.
Jag vill bara sova. Jag skulle kunna göra det hela dagen faktiskt. Men nu är det dags att sätta fart mot skolan. Fan vad jag hatar vintermörker.

Fy fan. Idag är jag bara så fruktansvärt less. Less på att plugga vårdvetenskaplig filosofi om du-jag-det-relationer. Plöja böcker. Lära mig medicinska termer.
Jag är trött på att den ena eller andra tvättmaskinen alltid verkar vara trasig när jag ska tvätta och på att inte ha några pengar. Trött på att vinden blåser iskallt så man får ont i öronen och på att jag inte har någon att skeda med när jag känner mig ensam. Trött på att brittisk engelska fortfarande gör mig lite knäsvag.

Just nu skulle jag bara vilja sätta mig på ett plan till Thailand och leta rätt ett ställe där jag kunde jobba för mat och husrum. Ta varje dag som den kommer med ro och bara vara.

Jag önskar att jag hade en supertalang eller bara kunde spela gitarr fint så att folk ville lyssna. Jag önskar kanske lite att jag vann på en trisslott och slapp hata min lägenhet som jag egentligen älskar fastän den kostar mig mer pengar än vad jag har råd med. Jag önskar att jag var supersmart och hade fotografiskt minne så jag skulle sätta VG på tentan nästa fredag.


Ja... Det var väl ungefär allt för den här gången.


PS. Jag gjorde iallafall god mat idag. Spagetti med kyckling, spenat, creme fraische, vitlök och valnötter.

Fasen vad jag hatar att vara sjuk. Det finns ingenting som får mig att känna mig så jävla eländig, ful och värdelös som när jag är sjuk. Jag vet, vet, veeeeeet att det inte är så. Jag önskar att man bara kunde tänka bort det, men idag går det inte så bra.
Har spenderat hela dagen i stort sett i mammas och pappas soffa och kollat serier, Dalarna var inte ens att tänka på. Jag orkar ingenting. Det blir ingen fest imorgon heller, orkar verkligen inte det heller.
Herregud, jag är verkligen så jävla ynklig och det känns så patetiskt att sitta här och tycka synd om mig själv. Men det finns visst ingen hejd på självömkandet. Ja.. Det är nog bara att acceptera, trycka onyttig mat och annat skit som jag egentligen inte borde äta och sedan ta tag i mig själv nästa vecka.
Va fan. Jag skiter i vad alla tror, jag behöver bryta ihop lite idag och sedan komma tillbaka som en gladare tjej.
Hejdå

Trots gårdagens utmattning så har jag sovit förbannat dåligt inatt. Det sticker i mina ögon och för att låta som en riktigt gnällkärring så jag också tala om att Icas ECO-kaffe verkligen smakar skit. Hade varit gott att kicka igång min trötta kropp med en god kopp kaffe, men det får visst bli en annan dag.

Igår hade jag en riktig heldag. Bokstavligen riktig heldag! Igår åkte jag till jobbet vid halv tio, sedan kom jag hem vid halv tio på kvällen igen. Jävlar i min låda vad trött jag var, om någon tvivlade! Först hade vi glukosmätarutbildning, nu kan jag ta blodsocker som ett riktigt proffs, tror jag tog 7 eller 8 stycken igår. Yees!
Sen hade vi S-HLR och det var så jäkla bra och spännande och jag hade velat mäta min adrenalinnivå efteråt. Jag var heeelt slut! Efter det var det dags för kvällspass på avdelningen. Helt slut i kropp och knopp.
Väl hemma inser jag vill min stora förtrer att det inte fanns en endaste matlåda hemma. Inte världens mest önskvärda situation när man kommer hem efter nästan 12 timmar.

Men. Saker ordnar sig alltid och jag slängde ihop en stor lasagne. Nu kommer jag kunna äta lasagne resten av veckan. Men det gör ingenting för det är så gott.
Idag efter jobbet ska jag riva en jävla löptur och sedan sova tidigt. Sömnintaget har varit i minsta laget sista tiden.

Nej. Nu ska jag sluta berätta tråkiga saker, jag ska istället droppa mina ögon, packa ner min matlåda och sedan dra till sista intropasset på sjukan. Imorgon är det utbildningar och efter det ska jag stå på egna ben!

Toaletten, spegeln jag har stirrat färdigt i den
och vem är inte ful i 60 wats ljus?
Toaletten, duschen jag har gömt mig för sista gången i den
och vem blir inte kall, naken och våt i en tom hall?


Tentajävel......................

Hahaha. Jag vet inte om jag egentligen ska skratta eller gråta. Jag tror jag väljer att skratta åt allting, det gör saker och ting lättare.
Alla de som säger att det är lätt att plugga till sjuksköterska kan verkligen ta sig i röven. Verkligen!
Att läsa vårdvetenskap är det flummigaste och svåraste jag gjort i hela mitt liv. Och att pendla mellan att läsa medicinkurser som är så konkreta som det bara går och till abstrakt skit om att gud finns med i vårdanderelationen är inte lätt. Det slutar med att man hamnar i mitten någonstans och inte fattar någonting. Där är jag just nu.
Den här gången vet jag iallafall vad som väntar (litegrann). Det är lika bra att acceptera att man kommer bli helt hjärntvättat, det är liksom ingen idé att sträva emot. Allt blir bara så mycket mer jobbigt om man ifrågasätter saker. Så: Ju förr desto bättre!

Medan jag väntar på att omsvepas av vårdvetenskapens mystik försöker jag reda ut och ta reda på vad det är jag egentligen ska göra. Vad vill de ha på seminariet nästa vecka? Vad är en livshistoria och hur får jag ur den ur en dement patient? Och vad betyder det här?
Du tar del av patientens livsberättelse i mötet och ditt vårdande.
- Du identifierar och beskriver omvårdnads-/ vårdprocessens bedömningsfas, innehåll
och övergripande struktur.
- Du beskriver betydelsen av vårdrelationen och patientens livsberättelse i vårdprocessens
datainsamling.

Jag kanske är igenkorkad av allt snor, men det där är obegripligt för mig just nu.
Jag tror jag ger upp för ikväll och äter glass istället.

Har just konstaterat att jag kommer få jobba röven av mig om jag ska få ihop timmarna på praktiken och dessutom hinna fira påsk, skriva anatomitenta, skriva hemtenta och vara i Uppsala på Valborg.
Så räkna inte med att ni kommer få se mitt vackra fejs på ett par veckor fram över.

På all praktik har vi en finfin-hemtenta signerad alla Katie-galna lärare vi har. Ann-Sofie berättade just att Katie talar om kärleken till gud i sin bok som vi ska referera till. Asbra. För alla människor anser ju att gud och vetenskap hör ihop. Det kanske är gud som talat till Katie och berättat vad hon ska skriva i sina avhandlingar?
Ursäkta min ironi, men jag tycker inte att gud hör hemma i vetenskapens värld. Han är inte ett dugg evident, man kan inte bevisa att gud finns.
En annan grej som stör mig som fan är att vi enbart ska lära oss vårdvetenskapens alla konster och regler enligt ett mumintroll som pratar om gud. Det känns som om utbildningen blir ganska riktad (i brist på annat ord)...
Det är som att man bara skulle få lära sig om ett parti som ställer upp i riksdagsvalet på samhällslektionerna.

Nej. Det här är helt galet. Jag blir så jävla trött på skiten. Så nu sitter jag mest här och skrattar och spyr lite på K. Eriksson...

Undrar varför alla läser idag..
Jag vill nig bara säga att min vän Jenny rört omkring det ordentligt i grytan och detta med bravur.
Läs hennes inlägg om hurvida vissa föräldrar bloggar om sina barn på gott och ont. Hon har inte bara en utan ganska många bra poänger i det hon skriver.
Vem vet vem som sitter där ute och läser, pillar på sig själv och tycker att det är förträffligt med föräldrar som bloggar ut sina barn på nätet komplett med bilder och allting.

Och nej - jag är verkligen inte intresserad av hur konsistensen på barnets bajs är. Märkligt det där. Om jag skulle berätta om fartränderna i min toalett efter tarmtömning skulle folk uppleva mig väldigt märklig. Men att en morsa berättar att ungen bajsar grönt ska vara helt normalt.
Som sagt: Jenny har en del bra poänger. Läs och avgör själv!


Nu ska jag fortsätta lite med att strukturera upp min hemtenta så här på kvällskvisten innan läggdags!
Mors!

Usch. Idag känns det mesta lite jobbigt och motsträvigt. Det har börjat töa ute. Det gör den fina vita snön alldeles grå och daskig och det blir alldeles geggigt ute.. Det är absolut inte mitt favoritväder. Det är nog det värsta vädret jag vet däremot.. Man blir blöt om fötterna och kall. Det är kallt och blåser fruktansvärt kallt ute och min vinterjacka är alldeles nersölad med diverse rester från diverse alkoholsorter från divers fester. Så jag vill inte ens använda den.
Tänk att man kan skriva såhär många dåliga saker om en väderlek. Och Jack kallar svenskar de vänligaste och mest jordnära människorna i världen. Hehe, klart att de mår bra därborta i Australien eller i Asien. När de slipper vara hemma och uppleva det här jävla snöslasket och "slutet" av vintern och mörkret... Det här är nästan värre än november. Då har man iallafall julen att se fram emot. Vad ser man fram emot nu?
Våren känns väldigt långt bort... Det kommer dröja flera månader innan det blir solen tittar fram och det kommer blommor ute och jag kan sitta med Johanna på torget och äta årets första mjukglass....
Tur att jag fått två fina buketter med tulpaner i födelsedagspresent. De skänker iallafall lite färg och ljuvlig doft och vårkänsla såhär i hopplöshetens metropol.

Och nej. Det är inte alls så dåligt som jag försöker få det att låta. Kursen i skolan är ganska kul.. Förutom att det är lite obegripligt fortfarande. Men, det kommer nog snart en sån där dag då poletten plötsligt ramlar ner och man fattar allting. På måndag släpper de hemtentan, det ska bli intressant att se vad de vill ha av en den här gången. Förhoppningsvis har skrivandet blivit några snäpp bättre.

Ikväll ska jag gå till Jenny och äta sushi och ha det mysigt.
Imorgon ska jag nog handla nya träningskläder. Och på kvällen är det hockey. Dessutom får jag sovmorgon - det innebär att jag kan kolla på Knight Rider, min nya motivation till att gå upp! Kvällen spenderas i Bachohallen med korphockey!
Sedan är det fredag. Ledig dag. Löprunda. Fördrink hos Madde. Sittning. Smyga med donkenburgaren på bussen hem.

Som sagt. Inga konstigheter, inget att gnälla över. På fredag ska även segoläkaren ringa och berätta eventuella skador på min deffekta handled.

Nej. Det är ju rätt bra här. Men vädret. Och Jack i Australien. Som påminner så mkt om sista tiden i Bangkok och allt det roliga där. Som nu är i Aussie och har det varmt och skönt. Man skulle ju inte banga om ngn skickade en biljett dit. Men just i skrivande ögonblick känns allt vemodigt. Utan speciell anledning.. Det blir nog bättre snart, när solen börjar titta fram och bladen slår ut och jag får hösnuva av allt pollen!

För det kommer bli en rolig vår, jag vet det! Våren ska bara komma först.

Fy fan, blä och hua. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så less på att plugga. Jag ser längre ingen anledning till att sitta med mina papper, för det jag inte kan nu kommer jag inte lära mig till imorgon heller.
Nu är det försent och så är det med det.

När klockan ringde för 25 minuter sedan så kände jag samma sak som jag alltid gör klockan sex. Näej!!! Faaaan, jag vill inte, jag orkar inte!
Jag känner fortfarande så, men nu har jag fått i mig en sockerberikad frukost bestående av varm oboy (svinkallt här inne!) och rostat Lingongrova. Som vanligt hade vi glömt att ta fram frukostbröd.
Men det är bara den här första timmen som är värst, sedan blir det bättre. Sedan kan man börja räkna ner och tänka att nu är det bara en timme kvar till rast, till lunch eller till jag får gå hem.
Jag vantrivs absolut inte på mitt jobb, det är bara det att jag inte fungerar klockan sex på morgonen vintertid.

Det kommer behövas mycket självpepp för att jag ska orka med alla arbetspass nästa vecka. Morgonpass tre dagar med minst 8 timmars arbete, plus ett 7-16 pass veckan efter det. Den här julen kommer jag sova, plugga och jobba!

Har minus hundratusen procent koncentrationsförmåga idag, det är väl tänkt att jag ska plugga storhjärnor, lillhjärnor, mellanhjärnor, ögon, öron, näsor och en hel del annat. Men det funkar inte!
Jag har absolut ingen lust och allt känns bara sjukt jävla rörigt och tråkigt!

Jag vill inte, jag kan ingenting och jag är fruktansvärt ANTI fysiologi och anatomi idag. DET ÄR INTE ROLIGT IDAG!
Jag har undvikit allt vad plugg heter genom att röntga handled och springa på stan med My fram till klockan två, nu är klockan mer än halv fyra och jag har skrivit en överskrift...

Så jävla dålig tjej. Sån SJUK dålig diciplin! Ingen som hört om man kan operera in USB-minne i hjärnan...?


Nu måste jag nog skärpa mig... Tänka Österrike och utlandspraktik...