Hahaha. Jag vet inte om jag egentligen ska skratta eller gråta. Jag tror jag väljer att skratta åt allting, det gör saker och ting lättare.
Alla de som säger att det är lätt att plugga till sjuksköterska kan verkligen ta sig i röven. Verkligen!
Att läsa vårdvetenskap är det flummigaste och svåraste jag gjort i hela mitt liv. Och att pendla mellan att läsa medicinkurser som är så konkreta som det bara går och till abstrakt skit om att gud finns med i vårdanderelationen är inte lätt. Det slutar med att man hamnar i mitten någonstans och inte fattar någonting. Där är jag just nu.
Den här gången vet jag iallafall vad som väntar (litegrann). Det är lika bra att acceptera att man kommer bli helt hjärntvättat, det är liksom ingen idé att sträva emot. Allt blir bara så mycket mer jobbigt om man ifrågasätter saker. Så: Ju förr desto bättre!

Medan jag väntar på att omsvepas av vårdvetenskapens mystik försöker jag reda ut och ta reda på vad det är jag egentligen ska göra. Vad vill de ha på seminariet nästa vecka? Vad är en livshistoria och hur får jag ur den ur en dement patient? Och vad betyder det här?
Du tar del av patientens livsberättelse i mötet och ditt vårdande.
- Du identifierar och beskriver omvårdnads-/ vårdprocessens bedömningsfas, innehåll
och övergripande struktur.
- Du beskriver betydelsen av vårdrelationen och patientens livsberättelse i vårdprocessens
datainsamling.

Jag kanske är igenkorkad av allt snor, men det där är obegripligt för mig just nu.
Jag tror jag ger upp för ikväll och äter glass istället.