Jag har gett upp gallans utsöndring för ikväll. Jag har kollat på Grey's Anatomy i rent studiesyfte, sedan kollade jag på Landet brunsås eftersom vi även läser näringslära i den här kursen. Jag missade ju den lektionen idag - ypperligt tillfälle att ta igen det på annat vis. Genom Landet brunsås har jag ikväll lärt mig att det inte är farligt att dricka mjölk vars datum gått - så vidare den inte luktar konstigt. Det är det vi har våra smak och luktsinnen till: Att avgöra om maten är skämd.
Mmm... Nog med medicinstudier.

Jag har nu senast gjort ett antagande i en annan vetenskap. Populärmusik och mediakommunikation. Ämnet vill jag kalla: Var det bättre för?

Jag älskar musik från 60-talet, jag är uppväxt på det. Enda till 13 års ålder var det inte tillåtet att lyssna på något annat i bilen än just Vinyl 107 (en radiokanal i Sthlm där det endast spelas musik från 50 och 60-talet). Mina vänner finner detta aningen udda, att jag verkligen kan uppskatta, sjunga med eller tagga till till låtar som var poppis när farsan var ung!
För att komma till saken.. Jag hittade en heeelt underbar musikvideo från 1965 på Youtube. Artisten heter Lulu och jag tycker att hennes låt är helt fantastisk.
Jämför sedan hennes kläder med en musikvideo där man vickar lite käckt på rumpan från detta årtioende. Här skulle minnsan inga byxor med hög midja passa in.
NEJ LÅT TJEJERNA TA AV ALLT UTOM DEN LILLA LILLA TROSAN OCH EV. BEHÅN SÅ BLIR DET BRA!

Jag är helt och hållet säker på att Lulu var en våt dröm för många under sin storhetstid. Synd att det inte skulle funka i dagens samhälle.

Kontenta: Vissa saker var så jävla mkt bättre förr. Jag kommer aldrig sluta att älska videor som dessa. Jag kommer alltid vilja vara den där snygga 60-tals bruttan. Jag kommer alltid föredra en crapig video i kass kvalité från '65 framför en video från 2009 med Brittan där ingen har kläder på sig. Lämna lite åt fantasin liksom.

Tack för mig.

PS. Mamma, om du trycker på den lila länken kan du kolla på videon :)