Veckan har som sagt varit helt uppochner...
Fy fan vad det här är jobbigt. Jag vill inte sluta på mitt jobb. Det är det bästa jobbet jag någonsin haft : (

Ägnade ex antal minuter av min arbetstid i torsdags åt att försöka styra upp mitt liv igen, utan större framgångar.
Ringde a-kassan säkert 15 ggr, utan att ens komma fram. 15 ggr! Är det ngn som ringer före en, så hamnar man inte ens i telefonkö, utan blir ombedd att ringa igen.
Jag tror inte att de vill hjälpa mig.
Här sitter jag och betalar 355 kr varenda månad för att de ska hjälpa mig när jag blir arbetslös, och så kan de inte ens ha ett vettigt telefonkösystem!
Men jag ska fan ha mina pengar... Den saken är klar.

Förutom att ringa till a-kassan så ringde jag lönekontoret och kollade upp hur många LAS-dagar jag har kvar på kommunen. Det var 80 stycken. Dvs snart är jag lasad och måste bli anställd. Då väljer Daglig Verksamhet att inte ge mig något mer jobb. Jag hatar kommunen. Den där jävla lagen är till för att skydda folk så de slipper gå på vikariat år ut och år in och ha samma rättigheter som de fastanställda.
Men istället så sparkar de en. Tack tack tack....
Så antagligen slutar jag redan sista maj.. För att spara de där jävla dagarna tills jag verkligen behöver dem.

Sen har jag pratat med chefen på Gluggen, blir nog timvikarie där i slutet av sommaren. Eller, ska iallafall dit på intervju på torsdag. Har skickat iväg ett mail till Orion där de tydligen alltid behöver vikarier (och det är inte kommunalt!) och sen på måndag ska jag ringa till Kronans Droghandel.

Fan vad det känns orättvist att jag ska behöva sitta här och känna mig helt förstörd bara för att jag inte valde att dgå vårdprogrammet på gymnasiet. Det borde verkligen bli bättre information när man ska välja till gymnasiet idag, de ska verkligen tala om att valen man gör kommer att förfölja en resten av livet.

Det värsta av allt är att jag senast i tisdags sa att jag önskade mig ett betalt sommarlov eftersom jag var less på att jobba.
Och se vad jag fick. Man borde passa sig mer för vad man väljer att önska.


Fan vad hopplöst det känns