Jag var 18 år och det var precis innan jul. Vi hade studentfest på Joar Blå med 70-tals tema och jag hade nog druckit en shot jäger för mycket hemma hos Markus. Jag minns det som en väldigt rolig kväll, en kväll då mitt balanssinne hade tagit semester och jag stod och vinglade uppe på scen som stod mitt på dansgolvet av någon anledning. En av alla gånger jag höll på att trilla ner så var det en kille som hade midnattsblå sammetskavaj på sig som tog tag i mig. Han hade sin pappas Ray Ban på sig och en skjorta med jättelånga snibbar på. En riktig snygging var han. Han frågade om han inte kunde få mitt nummer när vi skulle skiljas åt i natten och en vecka senare åkte jag ut till honom på landet tillsammans med min bästa vän och gjorde knäck. Hon och han var barndomsvänner, som tur var, eftersom jag aldrig hade vågat åka själv. När det blivit nyår så pussades vi på tolvslaget och hela magen exploderade av tusentals fjärilar som liksom fått fnatt där inne. När det hade blivit den nionde januari bestämde vi att vi hade blivit tillsammans. Och jag var så himla tokkär. Så där tokkär som man är när man är 14 år, liten men ändå så himla vuxen.

Jag är fortfarande så där tokkär som när man är 14 år. 

Jag har så svårt att föreställa mig ett lyckligt liv utan dig. Det finns verkligen ingen som gör mig så lycklig.

Jag älskar dig Mathias.