Igår trodde jag verkligen att mina timmar var räknade, jag trodde att jag skulle dö ensam i min säng, kvävd av mina egna spyor. Inte för att jag var så dålig så jag skulle bli tvungen att kräkas i sängen, men jag var ensam och fruktansvärt rädd att det skulle hända något när Mathias inte var hemma.
Så jag ringde hem honom, tio minuter efter att han kom hem kunde jag sova och jag har fått sova ostört hela natten. Magsjuka är verkligen det värsta jag vet, men det verkar finnas hopp även den här gången!

Nog för att dagen kommer spenderas mest på sofflocket, men jag ska försöka att plugga lite. Annars kommer jag ligga hopplöst efter. Men inte just nu, nu ska jag lägga mig och kolla på Harry Potter på svenska.