Deep down
2010-01-05 @ 16:08:54
Permalink
Allmänt
Kommentarer (1)
Trackbacks ()
Fan. Idag känns verkligen allting så jävla värdelöst och jag vill verkligen glädja mig åt alla som är glada men det går inte. Jag vill och försöker och missunnar verkligen inte någon som blev nöjd med sin tenta, men jag hatar att själv hamna på målsnöret då alla andra gör det som de behöver för att bli nöjda.
Två poäng från VG på tentan och alla som vill får gärna tycka att det är världens skitsak och bagatell, men tyck det då för fan.
För mig känns det som om utlandspraktiken bara bleknar mer och mer och snart känns det inte ens någon mening med att försöka få en placering utomlands. Jag orkar snart inte mer.
Självförtroendet får törn efter törn och att skriva högsta betyg på proven i skolan har alltid varit min grej. Men tydligen inte längre. Jag lägger ner min själ i skolarbetet och ändå når jag inte enda fram. Det känns verkligen hopplöst och därför kan jag inte känna glädje över att "men du blev ju godkänd, det är ju skitbra!". Inte när jag kämpar minst lika mycket som vissa andra och ändå inte får ut något av det.
Även fast jag trodde att jag växt ifrån larvet om att jag bara en medelmåtta som inte är så jävla bra som hon själv tror, så kom det tillbaka idag.
Nu ska jag lägga mig och gråta ut min besvikelse över det här och hoppas att det är nog sen. Jag pallar inte må såhär, jag vill vara glad och sporrad.
Och ge mig för fan en knuff i rätt rikting så jag får känna mig bra för det här är fan inte kul någonstans.
Två poäng från VG på tentan och alla som vill får gärna tycka att det är världens skitsak och bagatell, men tyck det då för fan.
För mig känns det som om utlandspraktiken bara bleknar mer och mer och snart känns det inte ens någon mening med att försöka få en placering utomlands. Jag orkar snart inte mer.
Självförtroendet får törn efter törn och att skriva högsta betyg på proven i skolan har alltid varit min grej. Men tydligen inte längre. Jag lägger ner min själ i skolarbetet och ändå når jag inte enda fram. Det känns verkligen hopplöst och därför kan jag inte känna glädje över att "men du blev ju godkänd, det är ju skitbra!". Inte när jag kämpar minst lika mycket som vissa andra och ändå inte får ut något av det.
Även fast jag trodde att jag växt ifrån larvet om att jag bara en medelmåtta som inte är så jävla bra som hon själv tror, så kom det tillbaka idag.
Nu ska jag lägga mig och gråta ut min besvikelse över det här och hoppas att det är nog sen. Jag pallar inte må såhär, jag vill vara glad och sporrad.
Och ge mig för fan en knuff i rätt rikting så jag får känna mig bra för det här är fan inte kul någonstans.
Kommentar av Malin
Du är bäst Sanna!
2010-01-05 @ 18:14:39