Jag ska nu försöka göra en sammanfattning av kvällen igår, som verkligen kommer bli något att minnas för all evighet framåt. Jag är alldeles tom. Det kommer nog dröja länge igen innan jag får uppleva något sånt här igen....
När jag gick i nian så var jag och min bästa kompis Maria och såg Kent för första gången i Globen. Det var december och vi köade nästan en hel dag.. Det gjorde så vi hamnade längst fram på konserten..
Och efteråt så var jag verkligen i sjunde himlen. Jag var deprimerad i en vecka.. Det kändes verkligen som om jag aldrig skulle få uppleva något så underbart igen...
Men nu har jag fått göra det. Igår slår tillochmed Kent-konserten i Globen 2003!
Det var så underbart och jag ville verkligen inte att det skulle ta slut. Nej, det går verkligen inte att beskriva, det var en sådan grej som du måste uppleva för att förstå.
Igår skrev jag om att försöka uppnå själsfrid. Igår uppnådde jag totalsjälsfrid i 90 minuter. Det fanns inga bekymmer i hela världen och jag var så lycklig.
Folk pratar om knark, gå på en riktigt bra konsert istället, jag kan nästan garantera att det ruset varar längre!