Cause the thougt alone is killling me right now...
Varför ska jag alltid tro det värsta och gå händelserna i förväg?

Jag är avundsjuk på Mathias. Jag vill också veta vad jag ska bli när jag blir stor.
Han kommer få vara med om hur mkt roliga saker som helst fram över! Och jag går på mitt jobb och tråkar sönder. Men. Jag ÄR glad för hans skull! Men fan va tråkigt jag kommer ha om kvällarna när han inte är hemma.
Får skaffa en ny rolig hobby. Sticka? Lära mig spela gitarr på riktigt?
Faktiskt så ska jag börja dansa magdans i höst. Det ska faktiskt bli riktigt spännande.

Mina händer värker och ni kan ge er fan på att Voltarensalva inte hjälper mkt alls.
Amputera?